Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2016

I den här diskussionen skulle det behövas lite distinktioner, men den svenska offentligheten har blivit nästan helt oförmögen att bedriva något slags kollektivt tänkande.

Vi har hemfallit symboljagande och hets. Det spelar ingen roll om det är från vänster eller höger, det följer samma logik.

För att ta exemplet med Kaplan, så förekommer en del uppgifter om Kaplans agerande som kan ligga till grund för saklig kritik.

Men det förekommer också en hel del som inte bör föranleda kritik och allt detta läggs i samma korg vilket är ”olyckligt”.

Jag tänkte försöka klargöra vad jag menar är den principiella skillnaden. Min poäng är att detta inte görs i diskussionen och att det är farligt.

Det leder till att vi får en situation där det är oklart varför Kaplan har avgått. Är det av praktiska skäl, för att medierna och kritikerna inte har förstått hur det ligger till eller är det för att det finns saklig grund för att han är olämplig som statsråd?

För det första:

1. Kaplan rör sig i kretsar som inte delar de socialliberala värderingar som det svenska majoritetssamhället har.

Detta är inte i sig en saklig grund för kritik mot Kaplan. Ett exempel på detta är menar jag när Kaplan träffar en förening där det finns både kvinnor och män som är aktiva, men där kvinnor och män inte sitter på samma bänkrad.

Det är, menar jag, bra att representanter för etablissemanget finns i dessa sammanhang också.

Vi måste se upp så att vår kritik mot Kaplan inte handlar om att han ”är” i sammanhang där folk har fel åsikter.

Ty: om den mediala diskussionen inte skiljer på att en minister rör sig i sammanhang där folk inte tycker som majoritetssamhället och att ministern därmed skulle förespråka de värderingar som finns i detta sammanhang, då har vi stora problem – det kommer inte att gå att ha ett pluralistiskt samhälle som ändå strävar mot integration (vilket torde innebära respekt för grundläggande demokratiska rättigheter och mänskliga rättigheter bland den stora majoriteten av befolkningen).

Om vi isolerar alla som inte tycker som majoritetssamhället då kommer vi inte att få någon integration.

2. Av samma skäl anser jag inte att det nödvändigtvis är så att den här MP-personen (Yasri Khan) som inte vill ta kvinnor i hand, utan lägger handen på bröstet som en gest för att hälsa, bör avgå.

Det hela handlar så vitt jag förstår inte om en ovilja att hälsa: det handlar om vilken kroppskontakt man anser är för intim för att ha med det andra könet, då det är okända personer.

I Frankrike kindpussas man, det gör inte vi i Sverige.

Jag anser att vi måste tänka efter lite hur vi resonerar om de här kulturskillnaderna och huruvida folk ska umgås med folk som har andra kulturellt betingade uppfattningar om intimitet.

Vi måste försöka förstå symboliken och vad agerandet egentligen uttrycker. Inte se det som att personen anser att kvinnor inte är ”värda att hälsa på”.

Medierna och den offentliga reflektionen måste ta sig ett steg djupare om vi inte alldeles ska kapsejsa i det här mångkulturella samhället.

Nu det som tycks vara problematiskt och saklig grund för kritik mot Kaplan:

1. Han har gett en plattform åt anti-semiter i Sveriges riksdag, då han bjöd in Yvonne Ridley. Expo skriver om henne här.

2. Att umgås med personer från Grå vargarna är klart mer problematiskt, det är nämligen att umgås med våldsbejakande extremister. Här anser jag att man inte längre som minister kan tänka att man ”påverkar” genom sin närvaro, utan man måste ta avstånd, eftersom man är en politisk representant för Sverige.

Huruvida han visste att dessa var närvarande eller inte är relevant för bedömningen av Kaplans omdöme, men han borde ha kunnat säga, när han fick reda på det: där ville jag inte vara, där borde jag inte ha varit.

3. Det är mycket olämpligt att jämföra staten Israels agerande med Nazityskland. Nazityskland bedrev ett industriellt folkmord och oavsett hur kritisk man är mot staten Israels agerande så är det inte en meningsfull jämförelse, det är helt enkelt så långt ifrån sanningen att det mer blir ett sätt att förtala Israel än att kritisera Israels agerande.

Man måste förstås kunna kritisera staten Israel utan att beskyllas för anti-semitism men det bör ju göras på sakliga grunder.

I den offentliga debatten blandas allt ovanstående ihop på ett sätt som dels riskerar att låta den sakliga kritiken bli osynliggjord och samtidigt får vi en situation där symboler som inte är rätt förstådda ligger till grund för en slags ryggmärgsreaktion: Mehmet Kaplan tycker att kvinnor och män ska ha olika rättigheter (kolla på bilden) eller se här: miljöpartisten som hatar kvinnor.

Det är inte bra åt något håll. Ointelligent, och faktiskt också potentiellt sett farligt, om vi inte kan ha en tillräckligt nyanserad diskussion om hur företrädare för majoritetssamhället ska förhålla sig till företrädare för minoritetssamhället.

Slutligen vill jag säga: tydligen har SVT granskat Kaplan under några månaders tid och det kan mycket väl tänkas att det kommer fram ännu mer komprometterande uppgifter mot Kaplan. Det ändrar dock inte poängen i det ovanstående, att det behövs mer urskiljning och analys.

Read Full Post »