Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2015

I Svenska kyrkan pågår sedan en tid en diskussion om relationen mellan kristen tro och andra religioner. Det aktualiserades nyligen genom en debattartikel där fem präster i Domkyrkoförsamlingen i Stockholm argumenterade för att kyrkorna skulle bli mer all-religiösa samlingsplatser.

Jag kan respektera olika uppfattningar men jag kan inte respektera oärliga debattstilar och det finns allt oftare en oerhört oärlig debatteknik från de som vill komma till slutsatsen att vi inte bör betona de kristna särdragen som treenigheten, inkarnationen och uppståndelsen. Att Jesus enligt kristen tro inte är en i raden av religiösa genier utan Gud inkarnerad, kan man tycka är besvärande men man kan inte med hedern i behåll låtsas som om det inte är en del av den kristna tron.

Man kan såklart argumentera för att vi ska revolutionera den kristna tron, men man kan inte säga att det bara är en naturlig slutpunkt på ett allmänt hyggligt förhållningssätt.

Det som ofta blandas ihop i denna diskussion är frågan hur vi bör bemöta andra människor och frågan hur vi bör tänka om relationerna mellan det idémässiga innehållet i religionerna. Många formulerar sig som om respekten för andra människor kräver att vi säger att idéinnehållet är likadant, att ingen religion är mer sann än någon annan.

Man kan såklart argumentera för att alla religioner bara är mänskliga konstruktioner som försöker artikulera upplevelser av det transcendenta och att ingen religion kan sägas vara mer sann än någon annan. Men då ska man göra det klart och tydligt och inse att det kräver en helt annan typ av argumentation än att alla människor är lika mycket värda. Av det följer att vi bör behandla alla med respekt och värdighet, inte att alla håller med varandra.

Det man inte på ett hederligt sätt kan göra är att säga är att ur övertygelsen om alla människors lika värde följer att alla religioner är lika sanna.

Inom politiken har en sådan uppfattning inte något större genomslag. Om man till exempel utifrån alla människors lika värde drog slutsatsen att alla politiska övertygelser är lika bra, skulle det leda till att uppfattningen att alla människor inte har samma värde också var lika bra som principen om alla människors lika värde.

På ett liknande sätt är det ju så att de flesta religioner innehåller anspråk som inte är förenliga med uppfattningen att alla religioner är lika sanna. Religioner har både likheter och skillnader och respekt för andra är att respektera dem och deras uppfattning, inte att säga att vi egentligen tycker lika.

Det finns en text i Nya testamentet som verkligen illustrerar att respekten för den andre inte har någon nödvändig relation till urvattnade sanningsanspråk. Det är en av mina favorittexter i Bibeln (Johannesevangeliet 4:1 – 42) och den lyder så här:

Jesus och den samariska kvinnan

När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler –det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. Han måste ta vägen genom Samarien och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.

En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.”Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”

Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: ”Rabbi, kom och ät.” Han svarade: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” Lärjungarna sade då till varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?”Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”

Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.”

Jesus går över alla möjliga sociala gränser i sitt möte med den Samariska kvinnan:

För det första talar han med en kvinna, vilket inte var självklart för rabbiner i den samtida judendomen. Ett dåtida talesätt löd:

”Den som talar med kvinnor ärver Gehenna.”

För det andra var hon Samarier, vilket var en slags avfallen judendom enligt dåtida judendom och de var därför värre än hedningar, eftersom de hade fått Guds uppenbarelse men inte hållit sig till den.

För det tredje ber Jesus henne om att få vatten ur hennes kärl, vilket skulle ha gjort Jesus rituellt oren enligt dåtida Judendom. Det är därför hon frågar: ”Hur kan du som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.”

För det fjärde verkar det också som att hon är utstött ur sin sociala grupp. Hon går till brunnen mitt på dagen, inte på morgonen eller kvällen då man normalt sett gick och hämtade vatten (när det var svalare). Troligen är det för att hon ansågs vara en ”lössläppt” kvinna (med tanke på att hon haft många män).

Men Jesus visar att han accepterar henne och börjar tala med henne om djupa teologiska ting, om längtan efter Gud. ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

Det som Jesus gör är att ge en väldigt bra modell för hur religionsdialog kan se ut och visar att man inte kan reducera frågan om teologins sanningsanspråk till att säga ”vi måste mötas över gränser”. Det är självklart att vi måste mötas över gränser med respekt men av det följer inte att den kristna trons sanningsanspråk skall utplånas.

Annonser

Read Full Post »

Det finns krafter till både höger och vänster som vill polarisera det offentliga samtalet.

Det som stör mig är inte i första hand att det finns krafter som vill göra detta (så kommer det alltid att vara) – det som stör mig är framförallt att majoritetssamhället inte längre utför sin uppgift och försöker förhålla sig kritisk till detta och stimulera politiskt mogna responser.

Yttrandefriheten är bara en princip om den gäller också det vi blir provocerade av. Att svara med samma mynt mot ett budskap i text är inte att riva ner det – det är att formulera sig i text och tal.

Om vi bara tolererar det vi tycker om att höra har vi inte någon princip för yttrandefrihet. Ingen förbjuder det man tycker om att höra.

Det krävs att vi börjar tala om demokratisk kompetens och mognad. Om medborgardygder. ”Människor är olika, reagerar olika” säger någon, men demokratin fungerar inte olika, på det här viset som vi nu pratar om: ibland genom att handgripligen tysta och ibland genom att argumentera.

Demokratin fungerar bara om vi försöker hantera meningsskiljaktigheter genom argumentation. Att tysta någon handgripligen vare sig det är genom att riva ner dess budskap eller tysta den genom att skrika, eller genom att hota är inte demokratiska förhållningssätt.

Demokratisk mognad är att lära sig hantera provocerande budskap och försöka bemöta dem med argument.

Att den här insikten inte finns hos alla är en sak. Men när majoritetssamhället inte försöker upprätthålla det som norm, som ideal, då är vi illa ute.

En liten del av befolkningen kan vara emot demokratin som styrelseskick eller demokratiska sätt att hantera meningsskiljaktigheter, det kan demokratin hantera (och har så alltid gjort). Men om det inte anses normativt och eftersträvansvärt att respektera yttrandefriheten och opinionsbilda med hjälp av argument, om inte detta omfattas av den stora majoriteten så kommer demokratin inte att fungera.

Demokratisk mognad är att lära sig att hantera ”olika” på ett fredligt och argumentativt sätt.

Read Full Post »

Okej. Sd har återigen lyckats få full uppmärksamhet för något de har sagt eftersom folk är så upprörda över något de har gjort eller sagt så att folk har sett till så att hela offentligheten åtminstone under en dag riktar nästan all sin uppmärksamhet på vad Sd har sagt. Det ironiska i det här förfarandet verkar undgå aktivisterna.

Men så är det inte nödvändigtvis en särskilt sofistikerad politisk motivation bakom handlandet.

Vad är det då som Sd har sagt? De har skrivit, som om de riktade sig till turister (vilket de förstås inte gör) att vi har en ”mess” i Sverige med tiggare, desperata människor som utnyttjas, och de anspelar därmed på föreställningen (rätt eller fel) att det finns människor som skor sig på tiggarna.

Istället för att bemöta detta i sak har folk riktat sin uppmärksamhet mot ATT detta sägs.

Jag har svårt att förstå vad som är så upprörande med detta. Det finns flera indikationer på att det förekommer utnyttjande av tiggare. Här ett från veckan:

http://www.svd.se/manniskohandel-misstanks-efter-brak-i-boden/om/sverige

Ett citat från artikeln:

Natten till tisdagen larmades polisen i Boden av en grupp personer som uppger att de ska ha hållits kvar mot sin vilja eftersom de inte ville tigga.

– Vi rubricerar detta som människohandel, säger Anette Krig, förundersökningsledare till SvD.

Gruppen EU-migranter tillhörde ursprungligen ett större sällskap på omkring 30-personer som från början ska ha kommit till södra Sverige för att där arbeta med att plantera träd. Därefter ska de ha begett sig till den lilla orten Harads i Bodens kommun för att plocka bär, berättar Anette Krig som är förundersökningsledare vid polisen i Boden.

Då tillgången på bär var liten ska en eller flera personer ha uppmanat de övriga att tigga istället vilket 13 personer motsatte sig med motiveringen att de var nöjda med vad man tjänat, och att man istället ville bege sig hem.

Enligt Anette Krig ska då några i gruppen ha försökt att fysiskt hindra sina landsmän från att ge sig av och några personer ska ha blivit skadade i det tumult som uppstådde.

Under tisdagsförmiddagen sökte sig de utsatta migranterna till stadshuset i Boden uppger Norrbottens-Kuriren.

Ett från i höstas:

http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fattiga-luras-till-linkoping-for-att-tigga-7542986.aspx

Ett citat ur den senare artikeln:

Majoriteten av Linköpings tiggare är fortfarande människor som har kommit hit på eget initiativ. De reser hit i grupper för att få stöd av varandra, men det finns ingen som styr dem eller tar deras pengar. För en mindre del av tiggarna är dock villkoren annorlunda.

Enligt Correns källor finns det personer i Bulgarien som rekryterar fattiga människor i hemlandet och övertalar dem att följa med till Sverige. I en del fall lovar man dem arbete, men ofta är villkoren helt öppna från början: ”Reseledaren” står för resa med buss, samt kost och logi i Sverige. Resenärerna förväntas sedan tigga på förevisad plats. Reseledaren kommer att ta hand om merparten av pengarna som en slags återbetalning, men tiggarna får löfte om att få behålla en del.

I rekryteringsskedet rör det sig alltså om en frivillig överenskommelse mellan reseledarna och tiggarna. Problemet är att ledarna ger en kraftigt överdriven bild av hur mycket en tiggare kan få ihop i Sverige.

I Sverige får de bo i tillfälliga bostäder som ledarna hyrt. De blir skjutsade till tiggarplatser där de ofta får tillbringa 10-11 timmar om dagen. Ledarna övervakar dem under dagen och tar hand om pengarna de fått in. Det förekommer också att ledarna anser att de har ensamrätt på vissa platser som ”deras” tiggare ska använda, och på ett hotfullt sätt driver bort andra tiggare därifrån.

Det som jag tycker är obehagligt med Sd:s inställning är att jag inte anser att den är född ur en solidaritet med de här personerna. Det blir därför snarare en exploatering av problemet än ett försök att verkligen lösa det.

Men det hindrar inte att det faktiskt kan finnas personer som utnyttjar tiggare på det vis som ovan beskrivits.

Jag tror inte att det är majoriteten av tiggare som på detta sätt utnyttjas (utan snarare en försvinnande liten minoritet) och därför är det inte ur politisk synvinkel så väldigt avgörande för den generella inställningen. Sd vill ju helt förbjuda tiggeri, och det kan de knappast göra genom att hänvisa till att det skulle vara ”organiserat” på detta vis.

Men för det andra är det så att enligt flera undersökningar vill mellan 50 – 70 % av svenska folket se ett förbud mot tiggeri. Se här, här och här.

Den politiska responsen verkar nu mest gå ut på att detta inte ska sägas i det offentliga rummet, inte att argumentera för eller emot detta förslag som har relativt stort stöd.

Politisk handling är inte att riva ner den här tunnelbanereklamen, det är att argumentera och opinionsbilda med sakliga, smarta och respektfulla argument där man skiljer på sak och person.

Politisk handling kan inte handla om att ”hålla det offentliga rummet rent” från åsikter som redan finns hos befolkningen. Politisk handling handlar om att bemöta åsikter och det görs i en demokrati med hjälp av argumentation. Det är så att säga själva poängen med demokrati.

En del har hävdat att det Sd skriver är olagligt, men det är ”inte på kartan” säger Mårten Schultz.

Thomas Mattson, chefredaktör på Expressen ger också ett försvar för principen med yttrandefrihet som, som vi behöver påminna oss om, är en princip endast om den gäller också för det vi verkligen inte vill höra.

Jag tror för övrigt att en sak som avgör om man anser att Sd:s retorik främst ska förstås i termer av högerpopulism och därigenom liknas med sådana partier i Europa (där deras retorik inte ligger särskilt långt från Tories, t.ex.) eller med nazism är huruvida man anser att ”nazism” är en lämplig tolkningskategori för att förstå vad Sd är för parti.

Ingen förnekar att Sd har nazistiska rötter. Jag menar dock inte att det är meningsfullt att förstå Sd varken som rörelse – när man kollar på deras väljare – eller ideologiskt som ett nazistiskt parti eller ett parti som håller på att bli nazistiskt.

Det är som om man skulle tolka Ali Esbatis uttryck om att man ska ”röka ut överklassen från Östermalm” utifrån tolkningsnyckeln att Vänsterpartiet en gång har varit Stalintroget och förespråkat våld.

Det är det som jag tror att vi måste inse: att skrika nasse! till Sd är varken trovärdigt eller effektivt.

Read Full Post »