Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2014

I en debattartikel idag skriver Gudrun Schyman och Veronica Svärd att Rysslands (troliga) agerande att bedriva underrättelseverksamhet med u-båtar i Stockholms skärgård är ”väntat” och ”en konsekvens av svensk försvarspolitik”.

Däremot menar de att det i svenska debatten numera allt oftare framförda påståendet att försvaret behöver mer resurser är ”patriarkalt” och beskriver hela situationen som en ”julafton för patriarkala försvarsromantiker”.

Vidare säger de att Sverige aldrig har kunnat stå upp mot supermakter och att detta är ett skäl till varför både S-ledda och alliansledda regeringar har inlett ett närmare samarbete med Nato. Detta håller jag med om.

Men innebär detta närmare samarbete med Nato – som också har skett parallellt med en kraftig nedrustning av försvaret – att Ryssland nu har rätt att bedriva underrättelseverksamhet på svensk mark? Att vi inte ska försöka kartlägga och förhindra denna verksamhet?

Om begreppet ”patriarkal aggression” ska ha någon mening så kan det inte syfta på uppfattningen att Sverige ska ha rätt att hävda sina egna gränser gentemot främmande makters militära närvaro. Snarare borde det kunna beskrivas som ”självförsvar” –  varför inte ”feministiskt självförsvar”? – särskilt som förövaren (troligen) dessutom är en supermakt som kännetecknas av en nationalistisk retorik och ett aggressivt beteende.

Det patriarkala ligger i Rysslands agerande (om det nu är Ryssland, vilket alla verkar vara ganska eniga om) – inte i Sveriges hävdande av sina gränser. Att istället urskulda Ryssland och klandra Sverige påminner om tendensen i dysfunktionella och våldsamma relationer när offret ”förstår” förövaren.

Att hävda sin integritet är inte patriarkalt. Att kränka andra länders eller människors gränser är det.

Annonser

Read Full Post »