Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2014

Igår diskuterade vi på ”högre seminariet” på Newmaninstitutet Ulf Jonssons föredrag ”Gud – alltings yttersta grund?” som han ursprungligen höll på Filosoficirkeln i Lund och som går att titta på här.

Föredraget är till stora delar en presentation av Alexander Pruss argument för Guds existens som är en version av principen om tillräckliga skäl: att allt som inte existerar av nödvändighet har en orsak för sin existens utanför sig själv.

Det som inte existerar av nödvändighet brukar kallas för ”kontingent”. Vid närmare påseende kan man konstatera att begreppet  kontingent har åtminstone två betydelser:

1. Dels brukar man säga att något som är kontingent inte existerar av nödvändighet, om det är möjligt (men inte nödvändigt) att något existerar, så är det kontingent.

2. Dels brukar man säga att något är ”kontingent” om det är beroende av något annat för sin existens, det är orsakat. Det finns bara givet att vissa betingelser är uppfyllda, som orsakar dess existens.

Om vi accepterar bägge dessa aspekter av begreppet kontingent så innebär det att kontingenta företeelser behöver orsaker utanför sig själva för sin existens. Argumentet går sedan vidare för att säga att om vi placerar alla kontingenta företeelser i en kategori och kallar denna ”KF” så behöver ”KF” en grund som inte är kontingent, utan som existerar av nödvändighet. (”Och detta är vad alla kallar Gud” som Aquino skulle säga.)

Ett sätt att hantera relationen mellan kontingens och nödvändighet finns, menar jag, i teorin om multiversum (att det finns ett mycket stort, eller oändligt, antal universum). Denna teori fyller vissa ”metafysiska” eller filosofiska funktioner (den kanske också fyller naturvetenskapliga funktioner – det uttalar jag mig inte om) i det att den tillåter oss att hävda följande tre saker:

1. Vårt universum behöver inte ha de egenskaper som det har (universums egenskaper är möjliga, men inte nödvändiga, det är ett kontingent faktum att de är som de är).

2. Vårt universums egenskaper är väldigt anmärkningsvärda (dvs. tycks vara fin-justerade för liv).

2. Vi bör inte vara förvånade över att universum har dessa anmärkningsvärda egenskaper (så att vi skulle behöva en förklaring i termer av en intention).

Man kan säga att teorin om multiversum, som hävdar att det finns ett mycket, mycket stort antal universum lyckas göra anspråket att  vårt universum är både kontingent och nödvändigt på samma gång.

Om den kontingenta tillvaron uppvisar nästan alla tänkbara varianter av universa, då borde även vårt mycket anmärkningsvärda universum finnas, även om vårt universum inte finns av nödvändighet.

Det vill säga: om man laddar den kontingenta tillvaron med alla tänkbara möjligheter, så finns allt realiserat, även om det är kontingent.

Det finns, menar en del, stora problem med detta, eftersom man alltid kan fråga sig varför ”multiversum” har de egenskaperna att generera så här många universa, man har förflyttat ”det som ska förklaras” ett steg, men inte gett en ultimat förklaring.

Robert Spitzer menar t.ex. att det kräver en ännu mer delikat fin-justering av multiversum, än den fin-justering som multiversum skulle förklara.

Peter van Inwagen menar att principen om tillräckliga skäl leder till absurda konsekvenser, och hans argument för detta är följande:

– det finns en mängd kontingenta fakta – som Inwagen kallar ”bffc”

– bffc kan inte förklaras av något kontingent för det skulle vara en cirkulär förklaring

– men inte heller kan det förklaras av något nödvändigt, för ”nödvändiga propositioner kan inte förklara kontingenta propositioner”.

Det är sant: om något nödvändigt orsakar något annat av nödvändighet, så är detta som orsakas inte kontingent i bägge ovanstående betydelser, och därför inte kontingent fullt ut. Det ”kontingenta” är isåfall förvisso beroende av något nödvändigt, men eftersom det orsakas av nödvändighet av något nödvändigt är det inte kontingent i den betydelsen att det inte är nödvändigt att det finns. Det är möjligen kontingent i den betydelsen att det är ”beroende”.

Det enda sättet att kunna bevara distinktionen mellan nödvändigt och kontingent är egentligen om man tror att det finns en varelse, som existerar av nödvändighet, men som har frihet att realisera saker och ting, att skapa.

Guds intention att skapa är inte något som sker av nödvändighet enligt kristen tradition: skapelsen är kontingent, har förvisso sitt ursprung i Gud, som är nödvändig, men inte som en ”automatisk emanation” utan i ett fritt – och man kan ju därför säga, kontingent (det är möjligt, men inte nödvändigt) – beslut från Guds sida.

Det tycks mig som att om man vill bevara distinktionen mellan nödvändigt och kontingent så är egentligen en skapelse det enda sättet att göra detta på.

Det vill säga: om vi accepterar att kontingenta fakta behöver en icke-kontingent orsak, så kan denna orsak inte bara vara en varelse som existerar av nödvändighet och ur vilken dessa kontingenta fakta emanerar av nödvändighet – för då skulle den värld som emanerar inte vara kontingent, utan nödvändig.

Så det jag säger är alltså att om vi accepterar följande tre propositioner:

1. Universum måste inte existera (existerar ej av nödvändighet).

2. Det som inte existerar av nödvändighet är beroende av något annat för sin existens.

3. Vilket kräver, att det någonstans i kausalkejdjan (om vi ej ska hamna i en infinit regress), finns något som existerar av nödvändighet och som orsakar det som är kontingent.

Så följer följande proposition:

4. Det som existerar av nödvändighet kan inte orsaka världen av nödvändighet, utan genom att använda en frihet som denna nödvändigt existerande varelse har.

Ty om det vore av nödvändighet som den nödvändiga varelsen orsakade det vi kallar för ”kontingent”, så är det inte kontingent. Om vi accepterar ”a necessary being” som orsak till det kontingenta, så bör vi också acceptera att denna necessary being har en handlingsfrihet.

Annonser

Read Full Post »