Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2013

Bön och statistik

I dagens Svenska Dagbladet skriver Anders Sirén ett svar på Tuve Skånbergs debattartikel angående tro och ateism.

I mitt tycker försöker Skånberg exploatera uttrycket ”religiöst omusikaliskt” som används av en del ateister för att respektfullt beskriva sin icke-religiösa hållning. Det som de ofta tycks syfta på är en frånvaro av (och frånvaro av upplevt behov av?) en andlig dimension i deras förhållningssätt till livet. Det handlar ju inte om det teoretiska försanthållandet, antar jag, som en reflekterad ateist nog inte ser som ett utslag för ”icke-musikalitet” utan som en genomtänkt hållning.

Men Sirén svarar dock som om Skånberg menade något annat. Han påpekar att när det gäller färgblindhet och tondövhet kan vi hitta objektiva kriterier som gör att vi vet att detta som ger upphov till färg finns. När det gäller Gud är saken inte lika enkel, medger Sirén. Men han hänvisar till två studier om effekterna av förbön. En studie återges som sammanställt studier av förbön: en visade en svagt positiv effekt av förbön, en visade en svag negativ effekt och en visade ingen effekt åt nåt håll.

Jag kan inte helt bestämma mig för om jag tror att effekten av förbön borde visa sig i statistiska studier. ”Prima facie” kanske man kan tycka det. Men det här är en reflektion jag har:

Bön är, enligt kristen tro, i grunden ett samtal med Gud. Det är en relation. Bönen är inte en ”oberoende variabel” som jag kan använda för att manipulera Gud som en slags ”mellanliggande variabel” som skall påverka den ”beroende variabeln”. Isåfall är det tveksamt om det är Gud som svarar på bön eller snarare jag som agerar genom att använda Guds kraft som ett medel.

Det måste finnas mycket mer utrymme för det unika och specifika när vi har att göra med kommunikation och relation mellan personer – vilket ju bön är enligt egen utsago.

Nu är ju detta undersökningar på statistisk nivå, och för att hitta en statistiskt märkbar effekt av förbön måste det ju alltså röra sig om en regelbundenhet och systematik i bönesvaren.

Det finns dock en problematik inblandad i att ”det” (Gud, det vill säga egentligen ”den”) man undersöker inte är en kraft, utan en person. En kraft måste, för att skilja sig från ”slumpen” – för att kunna sägas ha en kausal kraft, det vill säga för att existera – verka regelbundet.

Men personer har en frihet och därmed en oförutsägbarhet som ”krafter” inte har.

Nåväl: kristna tror att Gud kan svara på bön och gör så ibland. Men som religionsfilosofen Richard Swinburne påpekar i en kommentar till den här typen av studier så är en orsak till varför Gud vill att vi ska be, att vi i vår bön uttrycker omsorg om vår nästa och öppnar oss för honom. Det finns såklart en problematik i att man ”ber” för att testa en vetenskaplig hypotes:

”In the Benson prayer study, the people praying were NOT praying out of love and compassion for the particular sufferer for whom they were praying- they did not even know who that sufferer was.

Although the form of their prayer might (dishonestly) suggest that they wanted the well-being of the patient for its own sake, that was not why they were praying. They were praying in order to test a scientific hypothesis.”

Bönen följde ett visst format:

”for a successful surgery with a quick, healthy recovery and no complications”

Det som hela upplägget går ut på är att bönen blir en ”oberoende variabel” vars effekt skall mätas – ”den beroende variabeln”.

Men om personligt agerande – i det här fallet Guds svar – helt och hållet kan manipuleras och regleras med något som är externt till Gud, såsom ”graden av förbön” – då är det tveksamt om man kan tala om ett fritt agerande hos Gud. Gud blir en mekanism som vi behärskar.

Gud hör bön – men som någon sade (jag tror det var Stefan Holmström) – Gud är mer som Niagarafallen – än som McDonalds. Med det menade han att om vi kommer närmare Gud blir vi helt blöta, personligt påverkade, innan vi kan gå fram och ”dricka” – hämta något ”ur Gud”. På McDonalds behöver du inte alls bli personligt involverad, du beställer din meny och går sedan därifrån relativt opåverkad.

För min del är det snarare så att ett fall – och jag tror det finns många – då Gud har svarat på bön på ett speciellt sätt – det vill säga det har skett något mirakulöst som är i enlighet med Guds syften efter bön räcker för att jag ska tro att Gud i princip kan svara på bön. Även om det inte går att systematisera Guds agerande. Om någon har blivit helad efter förbön en gång räcker det för att tro på Guds möjlighet att hela. Det är bara om Gud är en ”kraft” som det måste ske på ett systematiskt vis.

Katolska kyrkan utreder noggrant alla påstådda mirakler – och det är ett fåtal som får status av officiella mirakler. För detta krävs att det skall saknas vetenskaplig förklaring till det skedda. Så här säger Thomas av Aquino:

”These works that are sometimes done by God outside the usual order assigned to things are wont to be called miracles: because we are astonished (admiramur) at a thing when we see an effect without knowing the cause.”

Det kan såklart tänkas att det kommer en vetenskaplig förklaring till det senare: då har Gud gjort det ”inside the natural order” – men naturen var mer kreativ än vi trodde.

Jesu uppståndelse är det ”paradigmatiska exemplet” på ett mirakel som för kristna är tecknet på vad som kommer ske med hela skapelsen. Uppståndelsen är skapelsens mål, inte entropi eller värmedöd.

För ett mycket intressant föredrag om uppståndelsen rekommenderas följande av N T Wright, exeget:

Can a scientist believe the resurrection?

I grunden kan man säga att den kristna tron är oförklarlig utan uppståndelsen. En korsfäst messias var en anomali i en judisk tankevärld. Som Bart Ehrmann, ateistisk bibelforskare säger:

”Moreover, the claim that Jesus was simply made up falters on every ground. The alleged parallels between Jesus and the ”pagan” savior-gods in most instances reside in the modern imagination:

We do not have accounts of others who were born to virgin mothers and who died as an atonement for sin and then were raised from the dead (despite what the sensationalists claim ad nauseum in their propagandized versions).

Moreover, aspects of the Jesus story simply would not have been invented by anyone wanting to make up a new Savior. The earliest followers of Jesus declared that he was a crucified messiah. But prior to Christianity, there were no Jews at all, of any kind whatsoever, who thought that there would be a future crucified messiah.

The messiah was to be a figure of grandeur and power who overthrew the enemy. Anyone who wanted to make up a messiah would make him like that. Why did the Christians not do so? Because they believed specifically that Jesus was the Messiah. And they knew full well that he was crucified. The Christians did not invent Jesus.”

Och varför skulle de ha hittat på att han uppstod, om de inte mött honom som uppstånden? Det var inte en vanlig uppfattning i judisk kontext. Det naturliga hade varit att säga: skit, vi tog fel. Istället väljer man förföljelse och förkunnar: Jesus är uppstånden!

Read Full Post »

Jag har bara ytterst sporadiskt följt det som händer i Egypten. Men jag tänkte kommentera en sak som en av Muslimska brödraskapets företrädare sagt på Facebook (vilken muslimska brödraskapet har begränsat tillgången till, för övriga medborgare) nämligen: att militärens maktövertagande visar att ”demokrati inte är för muslimer” och att detta kommer få stora återverkningar i världen i övrigt. 

Han tycks mena att det kommer leda till högljudda och våldsamma protester. 

Men demokrati är visst för muslimer. Jag vill mena att det paradoxalt nog bara är om man har en mycket liberal demokratisyn som detta uttalande skulle kunna vara sant, att maktövertagandet visar på att ”demokrati inte är för muslimer”. Paradoxalt eftersom denna företrädare antagligen inte är extremt liberal

Enligt en extremt liberal definition av demokrati har demokratin sitt moraliska egenvärde i att det tillfredsställer preferenser. Detta kallas för preferensutlitarism. Det som är majoritetens preferens skall således realiseras, eftersom det enda moraliska värdet är preferenstillfredsställelse. Då kan man lätt hamna i majoritetens förtryck av minoriteten.

Men ur en annan synvinkel så är demokratins moraliska legitimitet hämtad från tanken om alla människors lika värde. Då kan man inte heller, utan att implicit säga emot den moraliska premiss som demokratin som styrelseskick bygger på, stifta lagar som underkänner vissa grupper deras lika värde. 

Hit hör diskriminering av olika slag. Men demokratin kan också – förutom premissen om allas värde – sägas bygga på en observation av mer deskriptivt slag: människan är en varelse som har vissa förmågor och dessa förmågor kräver för sitt autentiska utövande frihet. Den normativa aspekten är att demokratin ger möjlighet för utövandet av dessa förmågor och att detta är ett egenvärde.

Det finns till exempel en förmåga att planera och styra och ta ansvar. Denna förmåga att ta ansvar kan endast utövas i frihet, och det finns ett värde i att man har frihet till att ta ansvar. Detta bör inte endast gälla ett godtyckligt utvalt fåtal, utan bör vara i princip tillgängligt för alla människor.

Likaså har människan en förmåga till att ta ställning till sin omvärld och utforma en livstolkning – detta är ett värde, och kräver för sitt realiserande frihet – religionsfrihet. All autentisk religiositet förutsätter religionsfrihet. 

Demokratin som styrelseskick kräver också att man får ta del av andras argument för deras ståndpunkter och får ge sina egna – vilket kräver yttrandefrihet.

Det är bara om man ser demokrati som lika med ”enkel preferenstillfredsställelse” som det går att säga att ”demokrati inte är för muslimer” förutsatt – vilket inte är sant – att man som denna företrädare förutsätter att en muslim per definition skulle vara ute efter att lagstiftningsmässigt tvinga alla andra till att vara (deras variant) av muslimer. 

Read Full Post »