Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2011

Lena Andersson, ledarskribent på DN, jämförs med Raniero Cantalamezza, i sin syn på kärlekens väsen. (Cantalamezza är predikant vid det påvliga hushållet.)

Eros och agape

Annonser

Read Full Post »

NOD

Tidskriften NOD som ges ut av Örebro Missionsskola uppmärksammas av DN:s kulturchef som kallar den för en av Sveriges bästa kulturtidskrifter. Kul!

Jag prenumererade för några år sen, men kände att jag inte hann läsa den. Kanske borde ta upp den. Hursomhelst tror jag att det NOD står för är något som (fri)kyrkan behöver. Och uppenbarligen kan även de som inte tillhör (fri)kyrkan tilltalas av det.

/Christoffer

Read Full Post »

Semiotiken utger sig för att vara en teori om hur människan använder sig av och tolkar tecken, och tolkningarnas relation till kulturen.

Men detta angreppssätt kan kombineras med olika ontologiska antaganden, och om man inte är tydlig med detta kommer man att tvinga folk att anta en viss form av ontologi, om de vill tillämpa semiotikens angreppssätt, vilket jag tycker är dumt. Jag tycker semiotiken har användbara begrepp, för att analysera våra tokningars beroende och samspel med den kultur vi befinner oss i men håller inte med om vissa av dess metateoretiska antaganden.

Som exempel: I boken ”Kommunikationsteorier” hävdar författaren att gränserna mellan alla kategorier i naturen är dragna av människor och projiceras på naturen eftersom ”naturen är en helhet” (detta är ett ontologiskt antagande). Därför kan heller inte ord som ”djur” respektive ”människa” få sina olika betydelser på grund av faktiska skillnader: ”tecknets betydelse bestäms alltså inte av denna verklighets eller erfarenhets natur, utan av gränserna mellan besläktade mentala föreställningar inom systemet. Betydelsen definieras därför bättre av ett teckens förhållande till ett annat än av tecknets förhållande till en extern verklighet.” (s. 68)

Detta kallas inom filosofin för ”nominalism” och syftar på att våra ord, endast är godtyckliga etiketter, så att den enda likheten mellan alla hästar är att vi råkar kalla alla dessa enskilda ting, för hästar.

Att naturen är en ”helhet” kan vidare förstås på olika sätt. Dragen till sin spets, måste författaren hävda, för att vara koherent, att allt som finns egentligen är en och samma sak, förslagvsis naturens minsta beståndsdel. Det finns bara kvarkar. Det finns inte böcker, hästar, stenar, utan endast elementarpartiklar. Detta menar inte författaren. Han vill inte gå så långt, utan tycks dra en (godtycklig?) gräns vid gränsen mellan liv och icke-liv. Men att allting består av elementarpartiklar, betyder inte att allting ÄR elementarpartiklar. Kvalitativa skillnader kan finnas mellan saker som har samma material. Det är en form av materialistisk reduktionism, att tro att alla saker som har samma material är samma sak.

Vad något ÄR kan besvaras på olika vis, och Aristoteles menade att det mest fundamentala svaret på vad något är, är frågan om dess form, inte dess material. En stol är en stol, oavsett om den är gjord av trä eller plast. En stols form bestäms i sin tur av dess telos, dess ändamål. En människa är den varelse som kan använda sitt förnuft och handla medvetet och fritt. Därför finns det en kvalitativ skillnad mellan människor och djur; som dock har uppkommit gradvis. Ty allt levande kännetecknas av en begynnande subjektivitet. Den är mest stegrad hos människan.

Stegvisa skillnader motsätter inte kvalitativa skillnader; det är så kvalitativa skillnader uppkommer i naturen, enligt emergentismen, som är annat ontologiskt paradigm vid sidan om reduktionism/monism och dualism.

Den gör rättvisa både åt naturens kontinuitet och dess diskontinuitet.

Read Full Post »

Stroke, Gud

Jesper Svenbro, ledamot i Svenska Akademien, skriver en diktsamling utifrån två omvälvande upplevelser: ett strokeanfall och en gudsupplevelse.

Simtag

Så småningom blev det klart att en del av sjukgymnastiken
skulle förläggas
till simbassängen,
och jag undrade bekymrat om min simkunnighet
var intakt. − Som ett slags förberedelse
nedsteg jag forskande
eller snarare tvivlande
i Johannesevangeliets
femte kapitel. Solen lyste i morgondiset.
Vattnet i rörelse! Nu förstod jag
att vi inte skulle simma
utan helt enkelt gå
på bassängens lite skrovliga botten
som på den stadigaste av textytor.
Vi tog oss fram i slow motion.
Steg för steg.
Jag skulle alltså inte få veta
om jag kunde lita på mina simtag.
Några veckor senare
gick jag ut på kiselstensbottnen i havet
och kände en underbar rysning
när jag tog mina första simtag
och ensam begav mig ut
mot horisontlinjens skarpa blå.
”Jag kan simma!” ville jag ropa
överväldigad som ett barn.
Som om något annat hade varit att vänta!
Jag hade verkligen återfått
den enkla tilltron till simtaget
hos en som inte kan bottna.
Som fisken omslöts jag
av min tillvaros djup.

Read Full Post »

Hallå..?

”Hallå..?” (Som att man säger det högt i en tom lada.)

Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Får se om det blir ändring på det framöver.

Så länge kan jag tipsa om det här:

Mvh Christoffer

Read Full Post »