Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2008

Men sen hittade jag inte ut.

Read Full Post »

Jag ska på Finlandskryssning nästa helg (och det är mest för att uppleva en finlands-svensk kulturinstitution). Så jag kom att tänka på den här sången, som jag tycker är så fin.

Finland, Finland, Finland
The country where I want to be
Pony trekking or camping
Or just watching TV
Finland, Finland, Finland
It’s the country for me

You’re so near to Russia
So far from Japan
Quite a long way from Cairo
Lots of miles from Vietnam

Finland, Finland, Finland
The country where I want to be
Eating breakfast or dinner
Or snack lunch in the hall
Finland, Finland, Finland
Finland has it all

You’re so sadly neglected
And often ignored
A poor second to Belgium
When going abroad

Finland, Finland, Finland
The country where I quite want to be
Your mountains so lofty
Your treetops so tall
Finland, Finland, Finland
Finland has it all

Finland, Finland, Finland
The country where I quite want to be
Your mountains so lofty
Your treetops so tall
Finland, Finland, Finland
Finland has it all

Finland has it all

Read Full Post »

Jorå så att..

I den högklassiga kårtidningen Ergo läser jag att professor Joyti Chattopadhyaya utreds för tjänstefel.

När Joyti Chattopadhyayas namn dyker upp för femte gången i notisen tänker jag att med ett sånt namn borde Chattopadhyaya automatiskt förlåtas eventuella tjänstefel eftersom han (hon?) som människa redan bidrar till kulturen tillräckligt genom att ge en grogrund för den känsla av absurd vardagskomik, som är A och O för varje människa som vill vara vid sina sinnens fulla bruk.

Det är så att säga både kännetecknet på och vägen till en sund människa, att man ser och bejakar tillvarons absurditeter.

/Christoffer

Read Full Post »

Jag tycker att Hillary Clinton – för det demokratiska partiets  skull – bör ge upp.

Opinionsmätningar visar att om McCain ställs mot Hillary Clinton, så har McCain en klar fördel. Samtidigt visar mätningar att Obama tycks ha fördel mot McCain.

Det finns en stor risk att den demokrat som vinner primärvalen, och blir presidentkandidat, endast vinner en pseudoseger, eftersom den riktiga kampen ju börjar efteråt. Har inte kandidaten tillräckligt med tid, pengar och energi för en bra valkampanj finns det stor risk att USA får en republikansk president igen. Som dessutom har samma linje som Bush i Irakfrågan.

Dessutom borde varje person med några som helst demokratiska intuitioner inse att det inte är lämpligt att världens mäktigaste ämbete hålls inom två olika familjer under 25 års tid! George Bush den äldre, Bill Clinton, George Bushs den yngre och sen Hillary Clinton. Det är ju helt horribelt, egentligen. Snacka om en politisk klass!

Nej, Hillary både för USA:s demokratiska välmående och för nationens och världens framtida styre, så är det bäst om du lägger ner din kampanj nu. Annars kommer du kanske att ha ditt största fan i John McCain och jag kan tänka mig mer smickrande supporters än så för en demokrat. 

En annan intressant reflektion är vad i den Amerikanska självbilden som McCain resp. Obama representerar. Jag tänker mig att det är olika aspekter av den amerikanska identiteten. Jag menar dessutom att Obama anknyter till mer positiva drag, och McCain till drag som USA inte behöver mer av, framförallt inte i denna tid. McCain är före detta krigsveteran i Vietnam, och den typen av patriotism. Obama representerar en annan tradition av ledarskap och patriotism, många jämför honom med Kennedy, och jag menar att Obama representerar en typ av visionärt ledarskap som USA behöver. När jag tänker på USA tänker jag på detta visionära tänkande som en del av det goda i den amerikanska kulturen. Det som Obama anknyter till är det i den amerikanska drömmen som handlar om att ur svåra förutsättningar ta sig framåt. Att ur svåra förutsättningar säga: ”vi kan klara det här”, sagt i en solidarisk anda. Inte ”ensam är stark”.

Förhoppningsvis blir det inte bara tomma ord, jag tror förvisso att USA har väldigt stora strukturella problem att ta itu med innan man kan förverkliga tankar om att låta hela nationen ta steg framåt ur segregation, alienation, fattigdom. Men jag tror också att Obama är mer intresserad av detta än McCain.

Men jag tror också att Obamas bakgrund är en tillgång för USA internationellt. USA behöver ett annat ansikte inför omvärlden. Obamas pappa var muslim, själv har Obama i många år under sin uppväxt bott i ett muslimskt land och han heter Barack Hussein Obama. Om USA skall ta sig ur den grop i vilken republikanerna har placerat landet, så behövs det någon som Barack Obama.

Låt oss hoppas på honom!

/Christoffer

Read Full Post »

Ett förtydligande

Jag har tänkt att jag inte ska skriva så mycket om kristen höger på ett tag. Men jag har varit tvungen att skriva av mig lite frustration.

Men idag fick jag frågan vad jag menade med det i en diskussion – med begreppet kristen höger, alltså.

Jag menar inte att man är kristen och röstar på nåt av de borgerliga partierna.

Jag menar den tendens som finns inom viss typ av kristenhet, en kristenhet som drar åt det fundamentalistiska eller högljutt evangelikala, och som inte är intellektuellt hederlig, och som varken tar Bibeln eller människan på allvar. Som inte vill gå in i en dialog och kämpa med människor utan isolera sig och bedriva sin kristna teologi och politik på behörigt avstånd från människorna.

En fundamentalist avskärmar sig ofta från samhället. Detta kan kombineras med ett avskärmande från Bibeln och ett utväljande av vad i Bibeln man skall lyfta upp. Då börjar man närma sig vad jag menar med begreppet ”kristen höger”.

Så, för mig är inte begreppet ”kristen höger” liktydigt med att man är borgerlig och kristen, utan det handlar om något annat. En attityd och ett intellektuellt förhållningssätt. Retorik överordnas fakta.

Många har säkert  ”the religious right”  (dvs. den religiösa högern i USA) i bakhvuudet och det finns i högre eller mindre utsträckning representanter för en liknande hållning i Sverige. 

Jag vet att många kristna som är allmänborgerliga håller med mig om det och anser att det är negativt.

/Christoffer

Read Full Post »

Bloggtorka.

Jag är trött. Har många bra idéer. Jag vill skriva om Galileo och hur Galileo stödde sig på Augustinus i debatten med de teologer som menade att hans idéer stred mot tron.

Jag vill skriva om skapelseberättelsen. Har läst in mig lite där, och tycker jag hittat en hel del intressanta och uppbyggliga saker.

Men jag hinner inte. Tiden är för uppsplittrad. Dels dålig struktur av mig (fast det håller på att bli bättre) och dels alla olika saker jag har att göra här i livet.

Det verkar som att det som engagerar mig mest är inte det jag har som huvudsysselsättning. Därför utvecklas det inte. Det kanske blir ändring på det till hösten.

Dels är det att man har två saker där, en sak där, och det är ju mycket med det jordiska. Längtar efter rytm. Vila – arbete – glädje. Nu är det som att alla de där tre sakerna skall göras om varandra huller och buller. Inga fasta tider här inte.

Tid för reflektion, för gemenskap, för arbete ”output”. Hur får man det?

Allt man frustreras över. Som den ytliga kristna samhällsanalysen som förvrider kyrkans röst. Varför är det bara de som organiserar sig? Varför lägger kristen höger beslag på den kristna rösten?

Jag länkar iallafall till en krönika som jag tycker är intressant: I vår tid kommer ateismen från höger.

/Christoffer

Read Full Post »

I likhet med kampanjen Om detta må ni berätta – som Forum för levande historia företog om Förintelsen – kommer det på regeringens uppdrag också att genomföras en liknande upplysningskampanj om kommunismens illdåd.

 Detta ifrågasätts nu från olika håll – bl.a. av statsvetaren Ulf Bjereld som är broderskapare (kristen socialdemokrat) och som jag på många sätt tycker är en person som gör bra kristna samhällsanalyser (oftast mycket bättre än de som kommer från den kristna högern, som väl knappt ens är några analyser utan snarare förvirrade proklamationer).

Men detta skrämmer dock mig. (Inte att det är just Bjereld, men att 200 akademiker vill protestera mot en sån här kampanj.) 

Jag har under en viss tid i mitt liv fascinerats av de kommunistiska idealen. Men ju mer jag har upptäckt av den kommunistiska praktiken desto starkare har min avsky blivit för kommunismen.

Kommunismen har vissa poänger i sin kritik – och den utlovar ju ett paradis, ett Utopia,  vilket är en del av dess problem, för det är ett Utopia i vars namn allt kan offras – och överallt där den har anammats har lett till omfattande förtryck. Så länge det inte finns respekt för individen, utan bara ett mål, som är överordnat alla individer, så har man öppnat dörren vidöppen för allt slags maktmissbruk.

Men detta är många ovetande om, i Sverige. Många ungdomar idag vet inte ens vad Gulag är, vem Stalin var, eller hur många som dog under kulturrevolutionen, eller under de svältkatastrofer som följde i Maos ”stora språng”. (Mao fick för sig att man skulle döda alla gråsparvar för att de åt upp en del av kornen man sådde. Sen att maskarna åt upp all skörd istället och att det ledde till omfattande svält, det var det ingen som tänkte på.)

När jag gick på gymnasiet skickade min lärare runt sin gamla ”Maos lilla röda” som han införskaffade under sin 68-tid. Det är inte direkt okej att skicka runt en citatbok av Moussolini på en gymnasielektion.

Detta visar på att det finns ett grundläggande problem i Sverige och det är ett problem som heter okunskap.

 Vi behöver mer kunskap om fascismen och kommunismens illdåd. Och vi behöver inse att fascism börjar i mobbning och i förakt på våra arbetsplatser och skolor. Inte bara på såna konstiga platser som Gulag, Berlin och Peking. För att tala med Jesus så börjar det i våra hjärtan…

 /Christoffer

Read Full Post »