Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2008

Marx var naturrättsetiker.

Naturrätten utgår från tanken på att det finns en mänsklig natur, och att vi bör behandla varandra i enlighet med den naturen. Jag har hållt på att läsa en väldigt bra essä av Lars F. Eklund om personalism och om naturrätt.

Dessvärre finns det ganska många missförstånd om naturrätten. Men när jag läste den här essän, insåg jag att Marx var naturrättsetiker. Marx menar nämligen att människan är en kreativ varelse, som fullkomnar sig själv genom arbete. Det är därför han anser att kapitalismen ”alienerar” människan, eftersom den förvandlar arbetet från att vara ett kreativt uttryck för människans natur till att vara en vara, något som bara har instrumentellt värde.

Det har, enligt Marx, i kapitalismen bara ett värde i den mån det genererar pengar (pengar som dessutom på den tid då Marx levde, i allra största utsträckningen inte kom arbetaren till handa, utan till den som anställde arbetaren).

Gamle Marx var alltså naturrättsetiker.  Iallfall den tidige Marx. En del hävdar att Marx gick från en moraliskt inspirerad kritik av kapitalismen till att mer mena sig ha upptäckt ”naturlagar” i historien, som han helt enkelt beskrivde.

Den delen av Marx författarskap är helt orelevant, för det är nämligen helt falskt. Vilket historien har visat. (Tack och lov.)

/Christoffer

Read Full Post »

Bono håller ett bra tal!

Read Full Post »

Christer Sturmark, IT-gurun och före detta ordförande för Humanisterna, har gjort sig till talesman för den aggressiva ateismen som ibland brukar kallas för ”den nya ateismen”.

 Sturmark har haft otaliga TV-framträdanden där han med svepande retorik har ondgjort sig över religionen.

Vi i Credo har anordnat ett antal debatter, och en mellan Sturmark och religionsfilosofen och katoliken Ulf Jonsson.

Min fundering gäller nu varför SVT har beslutat sig för att TV-sända just debatten mellan Sturmark och Ulf Ekman. Det kan iochförsig bli en spännande debatt, båda är skickliga retoriker. Men jag skulle önska att debatten kunde hållas på en mer substantiell nivå än den slugger-aktiga nivå som Sturmark vill föra den på. Han tenderar att bli mer ödmjuk ju mer argument som kommer in i bilden.

Sturmark använder sig, till ganska stor del, av den ‘metod’ som är vanlig hos företrädarna för ”den nya ateismen” och den går ut på att använda straw men argumentation.

Vetenskapsfilosofen Karl Popper använde uttrycket ”build up a position worth attacking” och det var en maxim om att man skall framställa motparten från dess starkaste sida.

Sturmark gör inte på det viset. Han verkar ibland ha väldigt svårt att förstå de fenomen han attackerar.

T.ex. har jag hört honom säga att vi inte skall tillåta slöja på offentliga platser i ”solidaritet” med de som måste ha slöja men inte vill ha det.

?

Motsatt argument skulle ju kunna bli från då t.ex. Iran, att vi måste lagstifta om slöja på offentliga platser i ”solidaritet” med de som vill ha det men inte får ha det.

/Christoffer

Read Full Post »

Väldigt intressant debatt på tvåan ikväll kl. 19.30 till 20.00.

 Ebba Witt-Brattström slår näven i bordet och uppvärderar moderskapet, faderskapet, mot individualismen.

Problemet med dagens likhetsfeminister är att de övertar det kapitalistiska tankesättet som har skapat ”manlighetsidealet” — att förverkliga sig själv ALLTID innebär oberoende och karriär.

Vi människor är mer mångfacetterade, både kvinnor och män.

Nina Björks krönika tar upp där hon påstår att hon ibland hade lite, lite ont i magen när hon lämnade sina barn på dagis.

Två feminister som vågar säga att 1900-talsfeminismen hade fel, och vill återupptäcka de stolta mödrarna. Fantastiskt frigörande att se att man kan säga såna saker utan att samtidigt anklagas för att vara ett koncentrat av patriarkalt maktgalenskap.

Jag anar ett annat debattklimat! Detta skiljer sig från de politiskt korrekta och filosofiskt undermåliga och svepande anklagelser och analysperspektiv som man dessvärre marineras med i inte så få akademiska sammanhang.

På en kurs i estetik fick jag lära mig om en författare som menade att alla distinktioner var uttryck för patriarkatets förtryckande mekanismer – t.om distinktionen mellan ”varat och icke-varat”, som är den mest grundläggande distinktionen i filosofin.

Fantastiskt, då har man på förhand formulerat att alla filosofer och tänkare som inte håller med en själv, är patriarkala förtryckare..

 Hmm…

/Christoffer

Read Full Post »

Australien

Lite mer politik..

 Australiens koldioxidutsläpp har ökat kraftigt de senaste 25 åren. Någonstans läste jag, men jag vet inte om det stämmer, att deras utsläpp ökat med 25 % mellan 1997 och 2007. Klart är iallafall att varje Australiensare släpper ut 4,5 gånger genomsnittet och de hamnar precis under USA:s nivå. Men USA är inte värst, om man räknar per capita, utan några av de oljeproducerande (i-länderna) som Förenade Arabemiraten med flera.

 Sverige ligger på åttonde plats, om man räknar per capita utsläpp.

Den konservativa regeringen i Australien ville inte skriva på Kyotoprotokollet och därför har Australien stått utanför. Men de senaste årets/årens miljödebatt har kraftigt ändrat opinionsläget, och en av de stora profilfrågorna för Labour (arbetarpartiet) var just miljön.

De fick en ny regering i December 2007, då Labour vann. Det första deras nyvalde premiärminister gjorde var att skriva på Kyotoprotokollet, en vecka före klimatmötet i Bali. Det var ganska ”timely”.

/Christoffer

Read Full Post »

Det finns amerikansk kristen höger, som lever i en bubbelvärld. Men detta är inte hela bilden av amerikanskt kristet politiskt och socialt engagemang.

 Den här kolumnisten i New York Times vill sätta fingret på detta, och dessutom på ett annat fenomen, nämligen detta:

Liberals believe deeply in tolerance and over the last century have led the battles against prejudices of all kinds, but we have a blind spot about Christian evangelicals. They constitute one of the few minorities that, on the American coasts or university campuses, it remains fashionable to mock.

Kolumnisten går vidare och säger att detta inte bara är osmakligt i sig, det är alltid osmakligt att håna andras tro, men att det också bygger på en blindhet för den förändring i det politiska medvetandet i den ”evangelikala kristenheten”:

Scorning people for their faith is intrinsically repugnant, and in this case it also betrays a profound misunderstanding of how far evangelicals have moved over the last decade. Today, conservative Christian churches do superb work on poverty, AIDS, sex trafficking, climate change, prison abuses, malaria and genocide in Darfur.

Bleeding-heart liberals could accomplish far more if they reached out to build common cause with bleeding-heart conservatives. And the Democratic presidential candidate (particularly if it’s Mr. Obama, to whom evangelicals have been startlingly receptive) has a real chance this year of winning large numbers of evangelical voters.

“Evangelicals are going to vote this year in part on climate change, on Darfur, on poverty,” said Jim Wallis, the author of a new book, “The Great Awakening,” which argues that the age of the religious right has passed and that issues of social justice are rising to the top of the agenda. Mr. Wallis says that about half of white evangelical votes will be in play this year.

Evangelicals for Social action, som vill främja en ”holistisk syn” på politik, och därmed inte förtiga frågorna om fattigdom, om förtryck av främlingen, och utnyttjandet av den svage som verkligen går som en röd tråd genom hela Bibeln har en konferens med namnet ”The scandal of evangelical politics” och det är i sanning på tiden. I USA har man blandat ihop teologisk konservatism med politisk konservatism, så att man skulle behöva vara politiskt konservativ för att man vill ta bibeln på allvar.

Vi får hoppas och tro på ett politiskt uppvaknande i den kristna högern. Under tiden får vi hämta vår inspiration från vår Herre, och vägra att tillåta att media beskriver endast steroetyperna, för att det passar deras medielogik.

I Sverige har vi Svenska Evangeliska Alliansen, vars lobbyarbete av allt att döma har spårat ut. Det finns ingen samhällsanalys med medkänsla, som går djupare än till äktenskapsbalken, den ”smygande islamiseringen” och så vidare. De tycks hämta sina politiska analysmetoder och -verktyg från den kristna högern. Detta samtidigt som den evangelikala kristenheten -sent om sider- verkar vakna till och lyssna in mer till Bibelns budskap än det som passar höginkomsttagare i borgerlig ställning. Dvs. precis den grupp som valde att ”lämna allt” och följa Jesus. (Obs, ironi, om du inte förstog det.)

Det som gör mig trött är också att det finns så få inom det evangelikala kristna lägret som reagerar mot denna typ av enkelspårig samhällsanalys..

Read Full Post »

Citat

Detta är alltså (också) från samme prästs brev till Dawkins — han som jag raljerade lite över i förra inlägget, ni kan läsa hela prästens brev till Dawkins här.

Men jag vill citera något som jag tyckte var bra och som talar till mig, och som är i samma stil som Carl Sagan-citatet:

When I first became a Christian I thought I had it all worked out.  I had God in a box.  I had Jesus.   But as I have grown and matured I realised that instead of me being in charge of the paddling pool, all I had done was dip my big toe into the ocean of God’s knowledge, love and being.  The boxed small God does result in an antagonistic view to anything (including science) which will not fit into that box.  But the unboxed God, the God of the Bible, allows, no, encourages us to explore his creation – to climb the heights and scale the depths.

Prästen lyckas väl både med att kritisera Dawkins retorik och det smala intellektuella klimat som Dawkins vill skapa. Det Dawkins gör, genomgående, är att rikta in sig på det som är dåligt med religion, för att därifrån extrapolera att det inte finns något som är bra med religion. Martin Luther Kings tro, bedömer Dawkins som ”incidental” det vill säga tillfällig och utan betydelse för hans politiska engagemang. Men faktum är att inget kunde vara mer felaktigt. Här blir det för mig nästan läskigt tydligt hur Dawkins behandlar verkligheten, eftersom jag iallafall har nån slags koll på Martin Luther King och på Dawkins egen filosofiska ståndpunkter.

För det första skall vi konstatera två saker, och det är att:

1. Dawkins är scientist. En scientist menar att naturvetenskapen är den enda möjligheten att få kunskap om världen, och det som naturvetenskapen kan undersöka är det enda som kan finnas.

2. Inga naturvetenskapliga metoder kan lära oss om gott och ont.

Anledningen till nummer 2 är för att det aldrig går att påträffa ett objektivt moraliskt värde i en naturvetenskaplig undersökning. Detta eftersom objektiva moraliska värden inte är fysikaliska objekt. De har varken, massa eller utsträckning eller någon annan fysikalisk egenskap.

Detta ledde till att man inom den logiska positivismen (ett filosofiskt tankebygge som hävdade just det som scientismen hävdar, fast på ett specifikt sätt) utvecklade en moralteori (teori om vad moral är) som kallas för ”emotivism” – som är tanken att moraliska värderingar enbart är uttryck för känslor hos den som uttalar dem.

Detta ledde, enligt Svante Nordin i Filosofins historia, till att de logiska positivisterna inte ansåg att det som politikerna var oense om, inte var något faktiskt. Det fanns ingen faktisk oenighet, bara uttryck för olika känsloreaktioner.  Det finns ingen bakomliggande logik för att skilja ”bra politik” eller ”bra värderingar” från ”dålig politik” och ”dåliga värderingar.

 Tillbaks till Martin Luther King.

Martin Luther king trodde att alla människor var Guds avbilder. Han säger i slutet av sitt berömda tal I have a dream:

And when this happens, when we allow freedom to ring, when we let it ring from every village and every hamlet, from every state and every city, we will be able to speed up that day when all of God’s children, black men and white men, Jews and Gentiles, Protestants and Catholics, will be able to join hands and sing in the words of the old Negro spiritual, ”Free at last! free at last! thank God Almighty, we are free at last!”

Här talar King om människan som Guds avbild, ja som Guds barn, oberoende av hudfärg och religion (Jews and Gentiles). Detta är naturligtvis inte det enda stället, men det är ett väldigt känt ställe.

Martin Luther King anslöt sig också till ”personalismen” som är en filosofisk åskådning som placerar ”personen” i centrum för tillvaron. Det primära i tillvaron är ”personen” – inte fysikens lagar. Synen på människan som person, är direkt sprungen ur tanken på människan som Guds avbild. Personalismen hävdar att människan är en oreducerbar helhet – hon kan inte reduceras till gener eller till kvarkar eller till sociala samhälleliga strukturer. Hon förblir alltid en person med ett okränkbart värde.

Denna personalism kan inte upprätthållas utan en metafysik som ser att världen – och människan – är mer än dess fysikaliska minsta beståndsdelar.

Det som gör Dawkins kritik så missledande är inte bara att den är historiskt felaktig – Kings politiska engagemang var djupt inspirerat av hans tro – utan det är också att Kings tro och Kings politiska filosofi är helt oåtkomlig från Dawkins premisser. Det som Dawkins tydligen ser som bra hos Martin Luther King, har han som scientist egentligen utestängt sig själv ifrån.

Dawkins inser inte (vill inte inse just i det här fallet?) att han, om han inte accepterar andra kunskapsvägar än naturvetenskapen, någonsin kan tala om personen som en helhet med okränkbart värde, om alla människors lika värde.

Nästan alla recensioner jag har läst av Dawkins bok i sekulära media har varit negativa. ”The religion of atheism” behöver antagligen lite övernaturlig kraft för att kunna sprida sig. Ungefär som kristendomen under dess första 200 år..?

/Christoffer

Read Full Post »

Older Posts »