Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2007

Om en debatt

Har precis sett Casino Royale. Den var bra. För att vara en bondfilm.

Har på sista tiden diskuterat lite med hammaren huruvida det är emot Bibeln med kvinnliga präster.
Han skrev:

Jag syftar såklart på denna partipolitiskt styrda organisation som i strid med Bibeln och all kristen tradition infört kvinnopräster

Jag skrev:
A propå att kvinno-prästerskapet skulle vara emot Bibeln så undrar jag vilka bibelord du stödjer dig på?

Varken kvinnoprästmotståndare i Svenska kyrkan, eller Katolska kyrkan brukar ange Paulus ord om att ”kvinnan skall tiga i församlingen” eller orden i Timotheusbrevet att Paulus inte tillåter kvinnan att undervisa.

Detta delvis eftersom Priscilla i Apostlagärningarna uttryckligen sägs undervisa om ”Vägen”, och dessutom en person som redan var insatt i skrifterna.

Att katolska kyrkan tillåter undervisning från kvinnor, torde inte komma som någon nyhet för dig, då detta sker regelbundet genom föredrag av både lek-kvinnor och ordenssystrar. Dessutom har katolska kyrkan tre officiella kvinnliga kyrkolärare (”doctor ecclesia”) – ett ämbete som är ett officiellt kyrkligt erkännande av den goda undervisningen i tron av personen i fråga. Dessa kyrkolärare är Katarina av Siena och Therese av Avila och Therese av Lisieux (Theresa av Jesusbarnet)

Som sagt, vilka bibelord vill du stödja dig på?

Jag frågade honom vilka bibelord han stödjer sig på, hittills enbart ett resonemang om att Jesus bara hade män bland de 12 apostlarna.
Det är förvisso sant, men alla de 12 var dessutom av judisk härkomst, och vad drar vi för slutsats av det?

Inte heller är ordet präst härstammandes från ”apostel”. Präst kommer från ordet ”presbyt” och betyder äldste, vilket är ett namn på församlingsledare i Nya Testamentet. Församlingsledarna i Nya testamentet, beskrivs ofta som gifta, varför celibatet inte tycks ha bibliskt stöd. Det kan förvisso finnas andra skäl varför präster bör leva i celibat, t.ex. praktiska skäl. Men jag tycker inte att det skall vara ”obligatoriskt”.

Påven skrev nyligen om ”skönheten i ett liv som vigts helt åt Gud i kyrkan”. Och jag håller med. Det finns en skönhet i det celibatära livet som är ett utgivande liv. Men det det är inte allas kallelse att gå in i celibatet.

Dessutom var ju Petrus – den förste påven, själv gift. Hans svärmor blir helad i Matteus 8:14-15, och han var ju apostel, ja till och med ledare för apostlaskaran (om vi bortser från jesus, vilket jag tror är ganska obetänkt att göra).

En teologisk utredning i katolska kyrkan visade att kvinnoprästmoståndet hämtar sina argument inte från Bibeln utan från traditionen.

Traditionen kan förvisso vara ett argument, men den är inte oföränderlig.

Detta visar till exempel frågan celibatet. Där det numera är praxis att präster skall leva i celibat, men så var inte fallet i urkyrkan.

Angående ”kyrkolärare” ((”doctor ecclesia”) så är de personer som har utvalts på grund av sin goda undervisning i tron:

(Latin Doctores Ecclesiae) — Certain ecclesiastical writers have received this title on account of the great advantage the whole Church has derived from their doctrine.

Katolska kyrkan är alltså fullt på det klara med att kvinnor kan undervisa i tron.
Kvinnoprästmotståndet utgår i allmänhet istället från att celebrationen av nattvarden är det prästerliga till vilket det (tydligen) behövs en man. Men är inte själva poängen med Jesu inkarnation att han blir människa och inte att han blir man?!

Förvisso håller jag med honom om att man inte behöver se kvinnoprästfrågan som som en ”människovärdes-fråga”. Det är det förstås inte. Men däremot har jag svårt att se motiveringen bakom kvinnoprästmotståndet.

Det behövs mer än praxis för att övertyga mig.

Read Full Post »

Nuri Kino

Hittade en intressant journalists hemsida. Han heter Nuri Kino och är kurd från Turkiet. Han har varit nominerad till ”Guldspaden” (grävande journalisters stora pris) fem gånger och vunnit den tre gånger. Han har dessutom varit finalist för Stora Journalistpriset. Han vann Ikarospriset för bästa public service journalistik 2004 och mottog Guldpalmen 2004, som första ickeamerikanska och icke-fiktiva film för dokumentären ”Assyriska – Landslag utan land”. Han har varit journalist i sju år! Ganska bra facit på så kort tid.

Han skriver iallafall något ganska intressant om folkmordet på Armenier i Turkiet som pågick under första världskriget, och som det är tabubelagt att prata om i Turkiet idag:
Vi kommer aldrig att ge upp.

Nattbloggning. Probably the best blogging in the world.. Eller nåt. Sömnen låter vänta på sig. Men jag försöker ofta bara i en kvart, har jag upptäckt. Kanske måste bli mer uthållig. Hursomhelst, nu är det dags att sova igen.

Read Full Post »

Påve-skvaller

Min nyvunna faiblesse – ett ord jag gärna och otvunget använder – för skvaller verkar ha fått ytterliggare en sträng på sin lyra:
Påven har nämligen fått någon slags semi-pop-status i Tyskland. Kanske lite av en spinn-doktor-rapportering, men ändå lite intressant.

Ordet faiblesse uttalas ju för övrigt så här. (Krävs att man har tillgång till NE:s nätupplaga för att det ska gå att lyssna på ljudfilen.)

/Christoffer

Read Full Post »

Såg filmen nyligen och blev lite inspirerad! Hon har en häftig röst.

Hennes historia är ju en historia för sig: pappa gatuakrobat mamman kafésångerska. Uppvuxen hos sin mormor som var bordellmamma. Hmm. ”Mustigt” kanske är ett passande ord..? Inte direkt den mest kälk-borgerliga uppfostran man kan tänka sig?

Där blev Edith blind. De prostituerade samlade ihop pengar för att hon skulle kunna åka på en pilgrimsresa till Therese av Lisieux’s grav. (Theresa av Jesusbarnet). Edith blev helad. Från Wikipedia:

”According to one of Piaf’s biographies, she recovered her sight in what is known as a ”miracle”, after her grandmother’s prostitutes pooled money to send her on a pilgrimage honoring Saint Thérèse de Lisieux.”

Read Full Post »

Kick His Ask!

Är väl lite kluven till fenomenet ”kabla ut ditt barn inför hela världen” – men den här var rätt rolig.

Read Full Post »

Dagens citat

Hittade ett roligt citat på löpsedeln idag:

”Du kan dö av att snarka.”

Det låter så dramatiskt och banalt på samma gång.

Det är väl sömnapné de tänker på. Men det är inte snarkning.. det är andningsuppehåll.

Undra vem som gör alla dessa löspedlar. Löpsedlar är allt mer som reklam, börjar jag tänka på nu, när jag skriver uppsats om reklam. De ska ju sälja, tidningar.

Anspelar ofta på rädslor eller på begär efter något.

Hmm. Likheterna finns.

/Christoffer

Read Full Post »

Har följt, med lite lagom avmätt trötthet, den senaste tidens debatt om Biblarna på Scandic-rummen.

Göran Skytte skriver om det i sin krönika, och Britt Asarmo har ju redan skrivit om den s.k. ”kristofobin” i samhället.
Britts artikel tänkte jag kommentera i ett längre inlägg lite längre fram. Jag tycker hon har vissa poänger. Problemet är inte att religion granskas, utan att det fortfarande är tillåtet att använda straw-men argumentation gentemot religion och framställa religiösa människors tankevärld fördomsfullt och stereotypt. Detta är tyvärr i högre grad sant om kristendomen, som ju inte är ”exotisk” – västerlandet tror sig ju vara kristet – vilket i vårt kulturklimat innebär att man redan får ett visst skydd mot fördomsfullheten, eftersom vi har lärt oss att vi inte skall vara fördomsfulla mot det vi inte har kunskap om.

Först en allmän reflektion:

Vissa ateister tenderar att se på världsåskådningar ungefär så här:

– I det ena facket har vi religösa världsåskådningar.

– I det andra facket har vi ateism.

Det senare är neutralt, för det ger inte uttryck för en viss religion. Men det ger ju uttryck för en viss världsåskådning, och alla åskådningar är ju i samma fack, sett till neutralitetsgrad.

Alla religiösa världsåskådningars uttryck – kan vissa ateister resonera – är kränkande mot ateister. Detta måste väl vara logiken bakom att det är förbjudet med slöja och kors på offentliga platser i Frankrike – en helt horribel tanke. Jag tycker det är analogt med förbud av t.ex. alla icke-muslimska symboler i Iran. I ett pluralistiskt samhälle kan man inte gå omkring och bli kränkt över att folk uttrycker sina religiösa eller icke-religiösa åskådningar.

Inser inte ateisten att för en buddhist så är en muslimsk slöja också något främmande, precis som för ateisten? En buddhist, eller en kristen, får helt enkelt lära sig att leva med att människor har olika tro. Detta är en nödvändighet. Tyvärr tenderar vissa ateister att se sig själva som i en särgrupp vars världsåskådning alla religiösa symboler är kränkande emot. Det de inte inser är att ateism är en i raden av världsåskådningar, och att för varje religiös symbol finns det ett otal andra religioner, som med ”ateistens” logik också skulle – i såfall – bli kärnkta.

Det lustiga är att de ateister som resonerar så här verkar se det som att det i grund och botten finns två världsåskådningar: religion och ateism. Och att alla religiösa uttryck är något som skiljer just mot deras världsåskådning. I verkligheten är det ju så att alla människor i ett pluralistiskt får – eller måste – lära sig att leva med uttryck för olika människors världsåskådningar. Jag blir inte ”kränkt” av att någon inte delar min tro – det är en helt horribel tanke. I ett pluralistiskt samhälle är det istället viktigt med ett öppet och rättvist samtal. Och här vill jag ge Asarmo rätt, det är lätt att göra det lätt för sig i diskussionen om religion, det anses tillåtet.

Hittade ett humoristiskt inlägg i debatten:

http://www.trotank.se/blog/index.php?url=archives/676-Humanist-paket-till-Scandic.html&serendipity[csuccess]=true

De har tydligen uppfunnit ett första-hjälpen-kit som ska hjälpa Humanister (refererandes till förbundet) som befarar att se en Bibel i nattduksbordslådan. Rättså roligt.

/Christoffer

Read Full Post »

Older Posts »