Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2005

Ja. Det är nog prioritet nr 1 just nu. Jag har tidigare haft läkemedel för den saken. Men de har tagit slut och då är det inte mycket annat att göra än att fokusera på det. Daglig träning m.a.o.

Som ni ser har jag lagt upp en ny bild här till vänster. Det är G.K. Chesterton, en romanförfattare och katolik. Han ser godmodig ut.

Annars är det uppsatsen och en hemtenta som är på gång.

Det är svårt att välja ämne. Får inte direkt så mkt feedback från lärarna heller – de har inte tid med handledning.

Det är inte utan att man undrar över smartheten i att sätta in en massa extra platser på högskolan utan att ha lärare som hinner hjälpa till.

Jag har upprättat två bloggar till:
www.pratstund.blogspot.com

Det är en kollektiv blogg där tanken är att alla som är intresserade av att säga något skall kunna göra det. Så gå in och skriv dina reflektioner för dagen! www.blogger.com
användarnamn: jagvillprata
lösenord: sokrates

Sen har även vårt volleybollag ”Gällivare BeachVolley Club” fått en blogg på:
www.gellivarebeachvolley.blogspot.com.

Japp. Det var det..

Annonser

Read Full Post »

Lite nytt

Jag har gjort om lite här på min blogg!
Det firar jag genom att publicera en bild. Den här bilden är en korridor i Magdalen College i Oxford, där C.S Lewis jobbade under 30 års tid, innan han blev professor i Engelsk Medeltidslitteratur i Magdalene College i Cambridge.

Bilden tog jag när vi var på Magdalen i somras. De hade ett oerhört fint kapell där.
/Christoffer

Ps. Skriv gärna i den kollektiva bloggen http://www.pratstund.blogspot.com Ds.

Read Full Post »

Om allt möjligt..

Maciej Zaremba är en god skribent. Han har skrivit den här artikeln bland annat:
http://www.nkmr.org/den_obarmhartige_samariten.htm
Som jag tar upp lite senare.
Förutom flera bra artiklar i DN om kyrkan så har han skrivit kritiskt om historierevisionistiska tendenser, påståendet att etnisk rensning inte alls ägde rum på Balkan och att det hela var iscensatt av USA. Det tog Ordfront in, tyvärr antagligen mer för att det var en anti-amerikansk hållning, än att de tyckte att det var rätt i sak. Ordfront fick tillbörlig bassning för det, framförallt av Zaremba, som själv är en författare med koppling till Ordfront. Ibland känns det som att Ordfront bara publicerar artiklar för att det passar med någon avlägsen aspekt av tidsandan. Mellan sina goda artiklar kommer det in en del riktigt grova övertramp som: totalangrepp på Jesus av Lena Andersson (hon pratade i Sommar i sommar) om samma ämne.
Hon misstolkar uttalande efter uttalande av Jesus och tolkar Jesus som ett diktatorsämne, han som i Nya Testamentet beskrivs som ”ett lamm som var tyst inför det som slaktade dem” som helade de sjuka, tog emot de som inga andra tog emot, lyssnade till de utstötta, umgicks med prostituerade, helade, och upprättade dem, bad kvinnorna missionera om Gud och helt enkelt visar att Han Är den ”Jag Är” som i Gamla testamentet säger sig ta an de faderlösa och änkorna (det vill säga de svaga i samhället). Överallt solidariserar sig Gud särskilt med de svaga. Men i denna kontext kan det vara nyttigt att påminna sig om det. När en kristendomskritiker vill få Jesus till en despot då finns det anledning att tro att hon har hört dåligt eller bara pratat dåligt. Kanske är det det andra spåret i Jesu förkunnelse också, det spåret som, om det är sant, innebär att Jesus är Guds Son och som sådan värd att följa. Om han _inte_ är det måste man kanske välja den väg som Lena väljer, nämligen ”tolka” alla de bibelställen där det är tydlgt att Jesus solidariserar sig med de svaga, när Jesus är ödmjuk, som när han tvättar lärjungarnas fötter (vilket var en uppgift för slaven på Jesu tid) som uttryck för något helt annat. Att han ger sitt liv för sina vänner osv.
Dessa två bilder som Evangelierna målas upp, upplevs som en helhet av den normala bibelläsaren. Det är helt klart så författarna har uppfattat Jesus. Jag tror de var integrerade drag i hans personlighet.
Men om man inte vill tro att Jesus var Guds Son måste man välja andra vägar. Kanske som Lena och säga: han är maktfullkomlig. Men på vilket sätt fick Jesus makt under sitt jordeliv? Han dog ju 33 år gammal. Varje religiös rörelse vars ledare hade korsfäst dog ut under den här tiden. Det fanns fler religiösa rörelser. Men de överlevde inte sina ledares död.
Att dödas på ett kors var dessutom den mest förnedrande formen av död man kan tänka sig – framförallt för en jude. Att Jesus skulle ha manipulerat sin omgivning och inte valt att frångå denna manipulation när han själv hotades at dö är en mycket märklig hållning.
Uppståndelsetron är obegriplig ur alla perspektiv utom ett: Jesus uppstod.
Ett exempel på Lena Anderssons sätt att fiffla med bibelorden tänkte jag ta upp imorgon.

Men nu gällde det Zaremba:

http://www.nkmr.org/den_obarmhartige_samariten.htm

En artikel har han skrivit här som handlar om två hemsamariter (som det hette förut) som blivit åtalade för att vara för mänsliga i sitt möte med vårdtagarna. För lite proffs. Från artikeln:

Men även moraliska krymplingar kan lära sig den nya etikens språk och förklär suveränt människoförakt till vårdideologi och hat till rättvisa. Polisförhören från Bollnäs kan användas som handbok för hur man översätter Jantelagen till välfärdsbyråkratins idiom. Den goda Sigbritt talar länge om att Maria misslyckats i sin professionalism, och rätt som det är kommer det: hon trodde sig förmer an andra. ”Flera i arbetsgruppen (det är alltid ”flera” eller ”många”, min anm.) har upplevt Maria som mycket självgod och hon har många gånger yttrat ‘man blir så glad när jag kommer'”. Polisen antecknar.
Det är 1990-tal, polisen antecknar: ”Den första kramen utdelades vid påsktid”. ”Den misstänkte brukade läsa tidningen för vårdtagaren.” I televisionen talar statsministern. Han uppmanar oss att tycka om varandra.
Godnatt, Sverige.

”There is something rotten in the state of Denmark.”
Denna strof från Hamlet brukar användas ibland för att beskriva ett samhällskritiskt förhållningssätt.
Det är precis det som postmodernismen inte kan göra. Den har inga normer att bedöma det nuvarande tillståndet utifrån. Postmodernismen postulerar dock några saker som fel nämligen: normer. Utifrån denna filosofiska grundhållning har kampen att upplösa vissa normer som fungerar med tidsandan. Om man pressar de filosofiska postmodernisterna (chefsideologerna i samhällsutvecklingen) så kan de dock komma med påståenden som: ”Det vore inte godare om förintelsen inte hade skett. Men det vore att föredra [preferable]” Jag undrar dock hur något kan vara att föredra av andra anledningar än att det vore gott?

I vårt nuvarande klimat försöker vi lösa vår existentiella problem med ideologier. Postmodernismen är en sådan ideologi. Där hoppas man på människans befrielse genom upplösningen av normer.
Ibland tror jag att viss sorts feminism tjänar existentiella behov.
I en tid som har avskaffat all identitet och menar att allt bara är masker så är behovet av identitet ändå väldigt stort.
Precis det queer-feminism som underkänner alla identitetsanspråk blir själv en väldigt identitetskonstituerande ideologi. Det är nog därför, tyvärr, som det uppstått så mycket konflikter i FI mellan Rosenberg och Brattström. Brattström tillhör ett annat tänk. En kvinnorörelse som tar fasta i de gemensamma erfarenheterna hos kvinnorna.
Att tala om sådant som gemensamt för kvinnor är dock anathema, heresi för en renlärig queerteoretiker som Rosenberg.
Det är bara så paradoxalt. I ena stunden proklamerar man identitetens död – och ofta i en retorik som vill ge skenet av att om vi bara erkänner att vi inte är ”människor” ”män” ”kvinnor” eller nåt annat – att allt sådant bara är sociala konstruktioner – så kommer vi att kunna bli fria eller mötas.
Men ändå leder det till att de partikulära identiteterna blir allt viktigare. Jag tror det är en paradoxal utveckling.
Foucualt menade att allt tal om rationalitet bara var förtäckta egenintressen. Allt utom viljan till makt var sociala konstruktioner – för att tjäna egenintressen.
Jag tror han har helt fel. Förutom att han måste göra ett undantag för sig själv för att hans egna utsagor skall ha något bevisvärde.
Det som Foucault och Sartre innan honom sa var ju att bakom de här sociala konstruktioner finns ingenting. Så jag undrar lite vad det är är Maria-Pia Boéthius syftar på när hon säger att människan ”under” är underbar.
Men hon kanske tror på en essentiell mänsklig natur? Eller en autentisk individuell natur?

Jag har kallat mig feminist längre än Göran Persson. (wow) Jag är för feminism.
Men jag är inte för den här typen av teorier som tar feminismen in i andra sfärer och säger att om man inte tycker så här i den här frågan så är man inte feminist. I såfall är jag lite fundersam på om inte feminism blir ett slagträ för mycket annat.
______

Read Full Post »

Hej!

Läser runt lite på Johan Norbergs blogg. Johan Norberg är en väldigt skicklig och smart författare och debattör på Timbro (näringslivets tankesmedja).
Även om han som sagt verkar vara väldigt smart så har han inte övertygat mig om att allting bara blir bra om man bara inte reglererar marknaden. Inte heller förstår jag mig på hans avståndstagande från religionen, eftersom han obehindrat talar om metafysiska värden.
Hursomhelst:
Ni vet Harold Pinter som fick nobelpriset (äntligen!!).

Valet kritiserades av Knut Ahnlund (den där akademiledamoten som lämnade Akademin officiellt nu, efter att satt sig in i Elfride Jelineks litteratur). Knut Ahnlund ansåg att Pinter var en politisk extremist.

Det visar sig när jag läser på Norbergs hemsida att Pinter är vice ordförande i kommissionen för att frige Slobodan Milosevic:
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=10&year=2005#1311

Om Milosevic:
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=256308&i_word=slobodan%20milosevic

som just nu är åtalad inför krigsförbrytartribunalen i Haag.

Märkligt. (Av Pinter.)

Nu när jag ändå är inne på det:
Norberg verkar argumentera för att Bush inte är den där stora Spenderaren som han tydligen anklagas för att vara av libertarianer i USA. (”Både Nixon och Johnson spenderade mer”.) Men om man struntar i att relatera det till BNP-s ökning han ändå anses vara det. Norberg vill helst inte att man kollar på skillnader i BNP.
Så: även om BNP ökar så ska inte ”spenderandet” öka. BNP ökar till exempel om det blir fler personer i ett land. Då brukar utgifterna öka också. Om man inte i samma takt skär ner på utgifterna. T.ex. kontinuerligt sänker social security.
Rapporten från Human Security Report som Norberg citerar och relaterar till sin artikel om att allt blir bättre och vi inte får reda på det (medielogiken premierar dåliga nyheter, vilket är sant) i den sägs att en stor del av den positiva utvecklingen har att göra med FN. Och det intressanta är att det är samma grupper som nu kritiserar Bush för att vara slösaktig som länge kritiserat USAs medverkan i FN och gjort det politiskt möjligt för USA att inte betala sin medlemsavgift under långa perioder. Man betalade dock, efter några års eftersläpning den 12 september 2001.

FN är ett samarbetsorgan som bygger på samarbetsvilliga stater som dessutom är villiga att betala pengar för medlemskap, administration, analys och planering avkostnadskrävande projekt och bistånd. Det är inget som ”marknaden” kommer att organisera av sig själv. Det är förvisso väldigt bra för (vissa) delar av marknaden, men framförallt för människorna.

Hur i hela friden skall en minimalist-stat som han verkar förespråka kunna föra en politik där biståndsverksamhet och krigsförebyggande åtgärder prioriteras i helt andra delar av världen?
Jag fattar inte hur han får ihop det.

I övrigt tror jag han har vissa poänger i att media gärna vinklar saker negativt, även om de innehåller positiva element. Men å andra sidan tycker jag inte att det stora problemet är att folk är alltför omvärlds- miljö- och problemmedvetna. Problemet är att vi inte gör något åt det. Att vi har en fatalism inbyggd i vårt tankesätt. Vilket förstås är galet.
Så här finns både och: nämligen fatalismen att ”FN kan ändå inte göra något” vilket är helt fel. Men kanske också att kapitalismen alltid är dålig. Det är den ju inte. Men frågan är om det är samarbete mellan stater eller om det är den rena marknaden som har åstadkommit de substantiella förbättringarna? Båda stater och fri marknad behövs. Eller snarare: en av demokratiska institutioner reglerad marknadsekonomi. Han verkar inte se (några) problem med kapitalismen, hr Norberg. Han är lite för blå-ögd ;-).

/Christoffer

Read Full Post »

Fredag. Thank God. 😉

Den här veckan har vi haft två föredrag med Credo i Universitetshuset, med Vinoth Ramachandra.

Det första ämnet var ”Western myths about religions and tolerance”. Det andra var ”The great divorce? Science, justice and faith”. Det var mycket intressant. Det andra var bättre än det första (men det första var riktigt bra också).

Kanske kan skriva en sammanfattning av vad han försökte säga så småningom.

Just nu har jag inte tid.

Jag håller på och funderar på min uppsats. Jag har två idéer och jag vet inte riktigt vilket jag ska välja.

Min ena variant är att skriva om organisationskommunikation, vad som gör att det finns eller blir bra kommunikationsklimat i en organisation. Det är intressant, och det har gjorts studier på.. så det finns många tankar att använda sig av..

Den andra varianten är att fundera kring mediernas roll i samhället, och deras förväntade roll för demokratin. Uppfyller de den? På vilket sätt har media makt?

Jag kan inte riktigt bestämma mig. Men jag måste bestämma mig till på måndag.

Ha det bra så länge

/Christoffer

Dominum lumen mea.
Herren är mitt ljus. (Så står det överallt på universitetsbyggnaderna i oxford.)

Read Full Post »

Kommentera mera

Hej!

Jag skriver det här för att alla ska känna sig välkomna att kommentera på min blogg!

Jag funderar på att ägna resten av den här posten att skriva om ”blogg-fenomenet”.

Jag läser inte så jättemånga bloggar, men de jag har läst har gjort att jag upptäckt några grova typer av bloggar.
Dels har vi de introspektiva.
Det är såna som skriver om hur skit allt är, hur skit de mår, och hur skit alla andra är och i stort sett handlar det om den stora konspiration mot dem själva som hela världen tydligen har ingått i. En skrivform som antagligen är inspirerad av Linda Skugge.
Typiskt citat: (från en dikt) ”Skall man alltså behöva jobba/med något annat/än sig själv?”
Ganska underhållande att läsa, även om man kan bli lite trött på den monotona tonen. Någonstans upphör det att vara intressant om att läsa hur jävligt det är att bo i ett i-land. Visst de känner säkert som de säger. Men att hantera sin existentiella ångest går ju att göra på fler sätt än att visa upp den hela tiden. Det blir till slut ett livselixir att må dåligt eftersom ens identitet hänger på det. Det är själva kärleken till det själv-destruktiva som stör mig i den där tonen….

Sen har vi de politiska proffsbloggarna. Det är de där som kommer med politiska analyser på allting ur ett partipolitiskt perspektiv. De är å andra sidan kliniskt rena från allt vad personlig analys heter. Oftast hänger de ihop med nån ledarsida. Jag tror dessa läses av en ganska begränsad krets.

Sen har vi de som ser sin blogg som ett konstverk. De är helt klart de mest attraktiva bloggarna tycker jag.

Min egen blogg hamnar nog i ”jag måste ha nånstans att skriva vad jag tänker på”-fältet. Jag ser det mest som ett sätt att ropa tillbaka i mediebruset. Och då spelar det inte så stor roll hur många som lyssnar.

/Christoffer

Read Full Post »