Freud lär ha sagt att en frisk människa ska kunna “älska och arbeta”. Jag tycker han på ett väldigt bra sätt sätter fokus på vad som är kanske det mest utpräglat mänskliga: kärlek och kreativitet.
Om man tror att människan är Guds avbild, så stämmer ju detta överens med att kärlek och kreativitet också tycks vara de mest fundamentala aspekterna av Guds vara.
Samtidigt är förstås sårbarheten en del av människans väsen. Den sårbarheten går Gud in och delar. Det är inte främmande för Gud. Marx lär ju ha sagt “att inget mänskligt är honom främmande”. Gud kunde ha sagt samma sak.
