I senaste numret av Signum, finns en artikel av Sarah Coakley, som handlar om evolutionen och Gud. Jag har sett en föreläsning av henne på Faraday Institute på samma tema. Den rekommenderas, den heter ”God, Providence, and the Evolutionary Phenomenon of Cooperation” och kan laddas ner här.
I föreläsningen tar hon dels upp sin syn på relationen mellan Gud och skapelsen men hon presenterar också ”the evolutionary phenomonen of cooperation”, som hon alltså menar är inbyggd i evolutionens dynamik, och också en förutsättning för evolutionen av komplexa organismer och system. Tillsammans med Martin Nowak som leder något som heter ”Program for Evolutionary Dynamics” vid Harvard University skriver hon en bok om teologi och naturvetenskap.
Det jag gillar med hennes föredrag är dels hur hon argumenterar för att samarbete är en grundläggande faktor – vid sidan av mutationer och naturligt urval – i den evolutionära processen, och att evolutionen därför långt ifrån är ”individualistisk” – samt hennes syn på Gud som ständigt närvarande. Jag gillar också hennes vilja att inkludera mer explicita kristna teologiska begrepp som treenighet och inkarnationen i hennes reflektion över teologins förhållande och naturvetenskapen. Coakley vänder sig ifrån den ”pseudo-deistiska” tro som ofta blir representerad i den diskussionen.
Ordet ”kenosis” används t.ex. i Nya testamentet för Jesus i Filipperbrevet, som ordagrant betyder ”uttömmer sig”. Det ordet vill Coakley använda inte i betydelsen avstå, utan i samma betydelse som ”ingjuta” – tanken är att Gud så att säga ”ingjuter” mer av sitt vara allteftersom den evolutionära processen fortgår.
Men det som imponerar mig är också hennes betoning av bönen och annat som personer verksamma i de här frågorna ofta glömmer bort.
Här är en bra intervju med henne om präster som lever ”bedjande”.
Uppdaterat: här finns hennes föredrag i pdf-format.
