Jag läser en recension av Jan Guillous självbiografi ”Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv.” i DN. Den är intressant. Recensenten menar att Guillou i sitt skrivande har fokuserat på makt och maktinnehav och blivit blind för vad han menar är litteraturens grundfråga, nämligen: ”Hur känns det att vara människa”. Den formuleringen är symtomatisk, för vårt idéklimat, är den inte?
Frågan formuleras inte som: ”Vad är det att vara människa” utan ”hur känns det att vara..”.
Inte för att det inte finns en relation mellan dessa frågor, men den senare är snarare en delfråga i huvudfrågan, om vad det är att vara människa. (Tycker jag..)
/Christoffer
I sanning.