Jag har med två mer tekniskt sinnade kompisar en blogg (www.kyrkansframtid.se) och numera också en podcast. (Se hemsidan för mer information.)
En podcast är som ett hemmagjort radioprogram. Ungefär. Vår podcast har en annan podcast som förebild, den podcasten heter ”No Agenda” och det går ut på att man träffas och pratar om det som man finner intressant, och inte förbereder sig innan. Det är ett kul koncept.
Idag hade vi ett (för mig) väldigt intressant samtal, som bland annat kretsade kring Carolas infamösa lovsång till Raol Wallenberg, celibatet för katolska präster, längtan efter enkelhet och struktur med mera.
Idag pratade vi ju då lite om struktur. Detta är något jag behöver. Det är något som vi inte får naturligt i det här samhället, speciellt inte vi studenter inom humaniora eller samhällsvetenskap, eftersom regeringen i sin outgrundliga visdom inte tycker att lärarledd undervisning i dessa ämnen är så viktigt.
Sen – och kanske viktigare - är det så att förr strukturerades tiden och tillvaron in av naturliga rytmer, som t.ex. solens upp- och nedgång, att TV-programmen slutade gå, att affärerna stängdes osv.
Idag lever vi i ett 24-timmars samhälle. Men människan är inte gjord för att konsumera 24 timmar om dygnet.
Om man då som jag har problem med sömnen så innebär dessa två fenomen – fullständig flextid på grund av att jag är student – och ingen annan yttre begränsning av tiden, att ett problem förvärras. Första steget mot att komma till rätta med sina insomningsproblem är att leva ett regelbundet liv, står det i apotekets lilla broschyr om god sömn.
Att leva ett regelbundet liv innebär att jag behöver säga nej oftare, och det är tråkigt. Men det är ju det jag vill och behöver. Hur kan man få en vision över sitt liv så att man hittar inspirationen till den nödvändiga begränsningen?
Idag när vi pratade på podcasten så tänkte jag att vi är som ett träd, våra grenar är alla olika aktiviteter vi kan göra, och vi har nästan oändligt många möjligheter.
För att det vi gör ska bära god frukt och bli meningsfullt för oss själva och för andra måste vi dock beskära våra liv. Dels strukturera upp vår tid och dels begränsa vår inriktning. Koncentrera det vi gör.
Där är jag nu, i ett slags ”bottenläge” – igår hade jag tänkt att jag skulle vara hemma tidigt och somna tidigt, eftersom jag kvällen innan hade somnat sent trots att jag gick hem tidigt men jag blev övertalad av en kompis att gå iväg på en sak och inte kom jag hem tidigt, halv två kom jag hem. Sen somnade jag kl. 5.10. Det gick inte så bra att plugga idag.
Idag var jag på examensmiddag, väldigt trevligt. Jag kände att jag borde gå hem före de andra, men att bryta upp från ett sällskap, och försöka fixa med separat betalning, var en för stor tröskel. Så gör jag aldrig annars..
Detta hade dock till följd att jag inte kände att jag kunde varva ner tillräckligt innan det blev dags att sova, och här är jag nu.
Sömnen och strukturen är väldigt basala i livet. Jag sa på den här podcasten att jag ska gå upp halv nio på helgerna och halv åtta på vardagarna. Det blir till att hålla det alldeles oavsett hur jag känner det. För det här håller inte längre.
Christoffer
