I likhet med kampanjen Om detta må ni berätta - som Forum för levande historia företog om Förintelsen – kommer det på regeringens uppdrag också att genomföras en liknande upplysningskampanj om kommunismens illdåd.
Detta ifrågasätts nu från olika håll – bl.a. av statsvetaren Ulf Bjereld som är broderskapare (kristen socialdemokrat) och som jag på många sätt tycker är en person som gör bra kristna samhällsanalyser (oftast mycket bättre än de som kommer från den kristna högern, som väl knappt ens är några analyser utan snarare förvirrade proklamationer).
Men detta skrämmer dock mig. (Inte att det är just Bjereld, men att 200 akademiker vill protestera mot en sån här kampanj.)
Jag har under en viss tid i mitt liv fascinerats av de kommunistiska idealen. Men ju mer jag har upptäckt av den kommunistiska praktiken desto starkare har min avsky blivit för kommunismen.
Kommunismen har vissa poänger i sin kritik – och den utlovar ju ett paradis, ett Utopia, vilket är en del av dess problem, för det är ett Utopia i vars namn allt kan offras – och överallt där den har anammats har lett till omfattande förtryck. Så länge det inte finns respekt för individen, utan bara ett mål, som är överordnat alla individer, så har man öppnat dörren vidöppen för allt slags maktmissbruk.
Men detta är många ovetande om, i Sverige. Många ungdomar idag vet inte ens vad Gulag är, vem Stalin var, eller hur många som dog under kulturrevolutionen, eller under de svältkatastrofer som följde i Maos ”stora språng”. (Mao fick för sig att man skulle döda alla gråsparvar för att de åt upp en del av kornen man sådde. Sen att maskarna åt upp all skörd istället och att det ledde till omfattande svält, det var det ingen som tänkte på.)
När jag gick på gymnasiet skickade min lärare runt sin gamla ”Maos lilla röda” som han införskaffade under sin 68-tid. Det är inte direkt okej att skicka runt en citatbok av Moussolini på en gymnasielektion.
Detta visar på att det finns ett grundläggande problem i Sverige och det är ett problem som heter okunskap.
Vi behöver mer kunskap om fascismen och kommunismens illdåd. Och vi behöver inse att fascism börjar i mobbning och i förakt på våra arbetsplatser och skolor. Inte bara på såna konstiga platser som Gulag, Berlin och Peking. För att tala med Jesus så börjar det i våra hjärtan…
/Christoffer
Amen to that. Vad som slagit mig senaste tiden (efter att ha ägnat mig lite åt kyrkofäderna) är att historielösheten också svårligen drabbat kristenheten. Att inte känna sin historia gör att man saknar common ground och inte kan förstå varandra. Däremot är jag inte säker på att det är så lyckat att staten ägnar sig åt historieskrivning, även om det är välmenat.
Håller helt med dig om historielösheten!
Men jag tror däremot inte att det är staten som skriver historia, det är historiker som berättar, på statens uppdrag.
Historien är det de sakkunniga som återger, men på regeringens uppdrag, och det tycker jag är helt i sin ordning.
/Christoffer
Jag förstår inte varför alla dessa kommunister blundar för verkligheten. Läs min blogg så får du ta del av ett öde.
Håller med dig om att 1900-talshistoria är viktigt för fler att känna till.
Men:
Du verkar mena att just kommunismen är den ideologi som sätter ett bestämt mål före enskilda människor? Är det vad som kännetecknar kommunismen? Nja, kanske kännetecknar det diktatur, där en viss grupp är viktigare än en annan? Kanske kännetecknar det också alla andra ideologier där tvärsäkra ideologer får härja fritt, som liberalism (där en fri marknad är viktigare än barnarbetares väl) och ekologism (där naturens fortlevnad är viktigare än människans, som kan anses hota miljön)? Och hur är det med religioner, där många utövare tycker att viljan (vilken de tror sig känna till) hos ett högre väsen är viktigare än allt annat. Är inte det som du anser vara tecken på kommunism egentligen tecken på något annat?
Men jag håller ju med dig om att man i skolor och på andra ställen tydligare måste föra ut tankar om samband mellan mobbning och fascism.
Hallå!
Tack för din kommentar!
För det första, oavsett relationen mellan läran kommunism och det som utförts i länder som bekänt sig själva till den läran, så bör vi inte undvika att prata om det, för att det kanske ska spilla över negativ publicitet för något parti. Det är huvudpoängen i mitt inlägg.
Sen, vad gäller huruvida diktatur är en del av kommunismen, så beror det på hur man definierar kommunism.
Det är inte ovanligt att anse att kommunism innebär väpnad revolution som sedan följs av ”proletariatets diktatur”. Detta proletariat ska ju egentligen vara arbetarklassen, men har i alla ”kommunistiska” länder utgjorts av en elit. Denna tanke formulerades av Lenin, där ett slags arbetarklassens avantgarde, de som var verkligt revolutionära skulle styra.
Vad gäller tendensen att sätta ett visst mål över individerna, så menar jag att det är inbyggt i kommunismen. Det är därför man kan döda människor i kampen. Ändamålet helgar medlen.
Lenin menade dessutom att man inte skulle sky några medel, t.ex. ljuga offentligt osv.
Dessutom tycktes det som att när man gjort revolution måste man hålla samhället i schack, detta gjordes genom säkerhetspolisen. Här handlade det egentligen om att se till att det inte fanns något oberoende civilsamhälle.
Kommunismen är en utpräglad kollektivistisk lära, precis som fascismen. Om revolutionen, eller slutmålet överordnas alla andra värden så kommer en situation där alla andra värden kränks.
[...] say Putin, you say Stalin Läste den här tjuvlyssningen och insåg (vilket jag skrivit om förut) att en upplysningskampanj om de illdåd som begåtts i kommunistiska länder är [...]