Ikväll när jag cyklade hem från Friskis och Svettis (ja, just det jag har alltså skaffat ett nytt träningskort, så nu kan ni anteckna det, min kära Intresseklubb!) så hände något lustigt:
Jag hade två matkassar på handtagen, från Torgkassen. I dessa fanns bland annat ägg och mjölk. Så långt allt väl.
Då ringer det på telefonen, och jag försöker få upp telefonen ur fickan, vilket gör att det blir något vingligare, vilket gör att den ena kassen med hög fart åker in i hjulet.. Det blir en fontän – på något sätt får mjölken kraft att åka uppåt en och en halv meter – och sköljer fint av jackan (som jag använde för första gången idag) och byxorna.
Eftersom jag var på mitt allra godmodigaste humör kunde jag bara skratta åt det.
Så, det var berättelsen om mjölkkaskaden, the Cascade of Milk.
Har ni märkt att när jag får en gångs skull inte skriver nåt (pseudo-)intellektuellt, så har det med cyklar att göra?
/Christoffer
Haha! Hade velat se det och skrattat åt det jag med! En gång fastnade min matkasse i hjulet också och köttfärsen blev än mer mald.
Det låter inte som att det skulle väcka lika stor munterhet som en mjölkfontän..? =)
Hej! Spenderar lite tid med dig här på din blogg, och tänker på våra trevliga träffar vi haft under våren. Det är ett fantastiskt porträtt av dig som pryder denna sida!
Skrattade högt när jag läste om the cascade of milk och din nya jacka och en och en halv meter upp i luften… =) Sånt är så fantastiskt komiskt…
Jag har byggt mig en halv koja under ett matsalsbord i ett kollektiv för fyra vuxna människor här i Oslo. Några böcker, datorn, foto på Theo o Tilde, en lapp med citatet There are no strangers in art utgör mitt hem, här läser jag din blogg och skrattar högt åt din fantastiska mjölkspillan.
Gillar det för mig nya greppet du tar i bilden då du är vilse i rislampan, genialiskt.
Sköt om dig och ha roligt!
Kramar, Carolina
Hej!
Varmt välkommen till min blogg : ) Det glädjer mig att du kan finna glädje i att läsa den!
Låter som du har fått det hemtrevligt under bordet! Jag tänker på vad få saker, om det är rätt saker, som kan få en att känna sig ganska hemma var man än befinner sig.
Jag gillar citatet!
Stor kram syster!
/Christoffer